Ett ord finns inte om det inte står i ordboken, sägs det ibland. Denna naiva uppfattning kan möjligen fungera så länge man har en enda ordbok. Men om man har två?
Finns ordet yankeejib i svenskan? Finns adjektivet ynkans (en ynkans kopp kaffe)? Finns yatzy? Finns über som i überglad? Svaret är ja på de två första frågorna om man har Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien från 2009 – yankeejib är ett slags segel. Och det är ja på de två senare om man har Bonniers svenska ordbok, tionde upplagan från 2010.
Svensk ordbok innehåller ungefär 65000 uppslagsord, Bonniers 60000. Att Svensk ordbok är mycket tjockare beror i första hand inte på något fler ord utan på utförligare förklaringar, fler konstruktionsexempel och mer ordhistoria.
Vad skiljer dessa utmärkta ordböcker?
Svensk ordbok är generösare med sammansättningar. Den är ensam om att redovisa fruktkniv, fruktsalt, fruktsporre (’fruktbärande kortskott på fruktträd’), fruktstund, fruktsyra, fruktträd, fruktträdgård och fruktämne. De saknas i Bonniers ordbok som å andra sidan är ensam om fruktsättning (’det att en växt utvecklar sina frukter’). Bonniers ordbok tar upp substantiv på -het som egna ord, klumpighet, skojighet. Den som läser Svensk ordbok får räkna ut själv att man kan göra sådana substantiv av adjektiv.
Svensk ordbok är gjord i Göteborg och har fler västsvenska ord, till exempel dänka, ’stänka tvätt’. Bonniers ordbok är en Stockholmsprodukt; alltså finns uppsvenska pirra i betydelsen ’tvåhjulig flyttkärra’.
Annars är det svårt att hitta systematik i variationen. Bland lärda ord med förstavelsen ante- (’före’) är Bonniers ensam om antemensale (’altarbordsbeklädnad’) och Svensk ordbok om anterograd amnesi (’oförmåga att skapa nya minnen’). Bland vardagsord på fj- och pj- har Bonniers pjuck och Akademien fjong.
Ordboksövningar av detta slag ger flera lärdomar. Man inser att det inte alltid är så lätt att avgöra vad som är ett eget ord. Vilka sammansättningar och vilka bildningar med ändelser som -het, -ning eller -eri är meningsfulla att ta upp?
Och ännu viktigare: ett språk behöver mer än en stor ordbok. Först när man jämför oberoende ordboksredaktörers produkter ser man fri-heten, dynamiken och oändligheten i det levande ordförrådet.
