Nordens länder organiserar sin språkvård likartat. Sverige har Språkrådet, Danmark Dansk Sprognævn. Ordförande har länge varit Niels Davidsen-Nielsen; hans nyutkomna språkvårdarmemoarer, ”Moders stemme, fars hammer” (Dansklærerforeningens Forlag, 2009), inbjuder till språkklimatjämförelser.
På en punkt är Sverige och Danmark alldeles lika. Engelskan hotar att ta över som enda arbetsspråk inom centrala områden. Danska språkvårdare har mest av alla i Norden slagits för begreppet parallellspråkighet. Både engelska och danska ska kunna användas inom högre forskning, teknik eller finansväsen.
Parallellspråkigheten har visst genomslag, menar Davidsen-Nielsen. Men uppbackningen har varit betydligt starkare från kulturministrar än från utbildningsministrar som i internationaliseringens namn vurmar för engelska.
Annat är mer olikt. Dit hör stora kommakriget från 1996 till 2005.
I danskan kommateras traditionellt mellan varje sats: ”Det, som förvånar mig, är, att folk, som bor i området, inte fått besked.” Dansk Sprognævn ville ta bort komma framför nödvändiga bisatser (men inte efter dem): ”Det som förvånar mig, är att folk som bor i området, inte fått besked.” Riksdagspolitiker protesterade, tidningarna skrev ledare och kulturministern Mikkelsen beordrade kompromiss.
Bråket kan bero på danskarnas fixering vid standardspråkets normer. Enligt lag måste statstjänstemän i sitt arbete följa Dansk Sprognævns Retskrivningsordbogen – motsvarande bestämmelser om Svenska Akademiens ordlista saknas alldeles.
Niels Davidsen-Nielsen skriver inte en rad om minoritetsspråk och invandrarspråk. Det säger en del om dansk språkpolitik. Språktestet i danska för medborgarskap är svårast i Europa; kanske skulle en miljon infödda danskar inte klara det. Skolbarn med annat modersmål än danska har inte rätt till modersmålsundervisning. Men sådana frågor får Dansk Sprognævn inte befatta sig med; det är invandringspolitikens uppgift.
Svenskar bör dock inte förhäva sig. Ledande utbildningspolitikers ljumhet inför parallellspråkigheten känns igen. Och det har skrivits åtskilligt om den nya språklagen, men mycket lite om paragraf 14 som värnar rätten till modersmål. Också i vårt land hotar den språkpolitiska tystnaden i mötet med 150 av rikets språk.
