Att regeringen bara har e-postadresser på engelska bryter mot språklagen. Det har JO slagit fast, glädjande nog (se SvD 23/2).

Samtidigt kan man bli lite språkpolitiskt betänksam. Det är sorgligt att tio års språkvårdartjat inte räcker, utan att nya lagar och JO-anmälan måste till för en så enkel sak som svenskspråkiga e-postadresser. Och man kan få intrycket att språkpolitik handlar just om struntsaker av detta slag.

I månadsskiftet överlämnade Språkrådet sin årliga rapport till regeringen. Den lämnar struntet därhän för kärnfrågorna: engelskan och mångspråkigheten.

Språkrådet har kartlagt universiteten. Idag skrivs 87 procent av alla avhandlingar på engelska, 95 procent av naturvetarnas, 65 procent av samhällsvetarnas och 35 procent av humanisternas. Siffrorna är i sig inte uppskakande. Naturvetare måste vända sig till det internationella forskarsamhället på engelska.

Men bara en tredjedel av de engelskspråkiga avhandlingarna har sammanfattning på svenska. I två fall av tre vet vi inte hur nya begrepp, definitioner och orsaksresonemang som finns i avhandlingen, ska uttryckas på svenska. Svenskan dör som vetenskapligt språk. Språkpolitiskt mest efterblivna är storstadsuniversiteten i Stockholms och Göteborg, med svensk sammanfattning i bara var femte avhandling.

Forskarna är inte ensamma om modersmålsförlusten. Över 150000 grundskoleelever har annat modersmål än svenska. Språkrådet konstaterar att deras lagstadgade modersmåls- undervisning sätts på undantag i skolan. Det hjälper inte att vi vet att elever som deltar i den lyckas bättre också i svenska och övriga ämnen.

Och hur många myndigheter har insett att Sverige är mångspråkigt? Finska, vårt största officiella minoritetsspråk, ska kunna användas aktivt i kommunkontakter i 23 kommuner sedan den 1 januari. Språkrådet undersökte webbplatserna. Vid årsskiftet hade 11 av de 23 kommunerna ännu ingen finskspråkig information.

Språkrådets rapport går till kulturministern. Den borde läsas också av utbildnings-, kommun- och integrationsministrar. Sveriges språkpolitiska mål är bra. Men medvetenheten om dem är låg, långt upp i de styrande skikten. De kommer aldrig att förverkligas om språkpolitik marginaliseras till kulturdepartement och e-postadresser.