Den aldrig vilande skoldebatten handlar just nu mycket om lärarnas professionalism. Vad är svensklärarprofessionalism? Ingen enkel fråga.Bland lärarutbildare finns åtminstone tre olika synsätt.
Svenska är ett kulturarvsämne. Eleverna läser Strindbergs novell ”Ett halvt ark papper” – slagnummer i skolantologierna. Den professionella läraren berättar om Strindbergs förhållande till kvinnor och äktenskap och om kortnovellen som genre.
Svenska är ett identitetsämne. Läsning av angelägen litteratur och eget skrivande får eleven att förstå sig själv och sin historia. Vi läser ”Ett halvt ark papper” och ägnar lektionen åt att tala och skriva om att övervinna sorg.
Och svenska är ett färdighetsämne. Undertexten i ”Ett halvt ark papper” vaskas fram i närläsning, och eleverna lär sig tekniker för att komprimera långa skeenden när man skriver berättelser.
Den som gillar alla tre svenskämnena har nog inte satt sin fot i lärarutbildarnas getingbon. För närvarande tycks identitetsläraren få mindre utrymme och färdighetsläraren större. Det verkar klokt.
Förklaringen stavas delvis PIRLS och PISA. Dessa internationella undersökningar har visat sämre läsförståelse i 2000-talets svenska skolor. Eleverna kan läsa, men förstår inte längre och avancerade texter.
Åtskilliga undersökningar tyder också på att lärare har svårt att gå i närkamp med skoluppsatser, skönlitteratur eller sakprosa. De kan tala om innehållet, men inte visa hur texterna är gjorda eller kunde göras om.
Färdighetsläraren bör ha svar på till exempel följande:
Hur hittar man snabbt det övergripande budskapet i en fyrtiosidig rapport? Läs innehållsförteckning, inledning och avslutning!
Vilka dispositionsmodeller är användbara för argumenterande texter? För- och motargument för sig, saxade för- och motargument eller motståndarens argument som utgångspunkt – men se alltid till att tesen presenteras tidigt!
Hur kan man få ordning på ett rörigt stycke? Sammanfatta innehållet i en enda påståendemening, och inled stycket med den. Går det inte, så omstrukturera till flera stycken!
Vad utmärker reportageartikeln som genre? Skribenten varvar direkta iakttagelser, fakta och egna reflektioner, och återger vad andra säger med pratminusrepliker. Komponenterna är lätta urskilja.
Sådant vet den professionella färdighetsläraren. Men vet svenskläraren det i dag?
