Reaktionerna på min spalt om långa människor och höga snögubbar (13/12 2010) blev många. Stort tack till alla läsare, ingen nämnd och ingen glömd, som försett mig med stoff för vidare funderingar i ämnet.
Att lång och inte hög används om människor för att beskriva utsträckning i höjdled kan kopplas till den dubbeltydighet som vidlåder adjektivet hög, anser många. Hög anger ju också exempelvis rang eller status. En hög militär behöver inte nödvändigtvis vara lång.
Många har också påpekat att skillnaden mellan lång och hög upprätthålls också i andra språk. Engelskan har sitt tall om människor, high om annat. Franskan använder grand om personer, annars long/longue. Och även afrikaans har ordparet lank (om människor) och hooj (om exempelvis byggnader). Svenskan är alltså inte alls unik i det här avseendet, något som en del vill tro.
Om man bortser från mänskligt och icke mänskligt, har troligen riktning stor betydelse vid valet av hög eller lång. Varför skulle annars en stalagmit (’droppsten som bildats på golvet i en grotta’) vara hög, men en stalaktit (’droppsten som bildats i taket av en grotta’) lång?
Och därmed är man väl tillbaka till det mysteriösa med långa gubbar och höga snögubbar. Och jag vågar sticka ut hakan än en gång och föreslå att det har med mättekniken att göra. Eller vad sägs om anekdoten om de två personerna som var oense om flaggstångens höjd? De beslöt sig för att fälla stången och mäta. ”Den är 7 meter och 20 centimeter lång”, sa mätaren. ”Javisst”, sa den andre, ”men frågan var ju hör hög den var.”
Att adjektiv har en tendens att uppföra sig på oväntat sätt beskriver Anna Vogel, Stockholms universitet, i en avhandling om svenska dimensionsadjektiv, till exempel hög, kort, lång, djup med flera. Hon visar att adjektiv av det här slaget ofta överlappar varandra, det vill säga används i samma kontext, och jag inser att det inte bara är i fråga om människor och snögubbar som lång och hög uppträder till synes irrationellt.
I våra rabatter på landet vajar höga prydnadsgräs. Men gräsmattan klipper vi när gräset blivit för långt. Och i ”djupgräset” får man inte gå utan stövlar – åtminstone inte om man är liten – för där kan det finnas fästingar.
