Inför ett massivt medieuppbåd höll Herta Müller för snart ett år sedan presskonferens i samband med att hon valts till 2009 års Nobelpristagare i litteratur.
Foto: Herbert Knosowski/AP
–Det var som en örfil, säger Herta Müller till den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung om den upptäckt som hon själv fick höra om för ett par veckor sedan och som nu skapar rubriker runt om i Europa.
”Ilska” och ”förfäran” är andra ord som den rumänsk-tyska Nobelpristagaren använder för att beskriva chocken när hon fick beskedet. Men när hon väl hade börjat smälta det och begrundade de historiska omständigheterna nådde henne också sorgen och ett slags medlidande.
Herta Müller har själv varit en hård debattör för att tidigare Securitateagenter ska anges och straffas. Att hon nu reagerar extra mycket över att det är just den rumänsk-tyske poeten Oskar Pastior som har visat sig vara spion för den kommunistiska underrättelsetjänsten är fullt förståeligt.
I sin senaste roman Andningsgunga berättar hon om den deportation till Sovjetunionen som rumäner ur den tyska minoriteten i hennes hemland, bland annat hennes egen mamma, utsattes för efter andra världskriget.
När poeten Oskar Pastior fick veta att Herta Müller skulle skriva om deportationerna ville han bidra med sina erfarenheter. Han hade själv deporterats och tillbringat nästan fem år i sovjetiska fångläger. De två författarkollegorna påbörjade ett samarbete med långa och många samtal och reste tillsammans till det Gulagläger i Ukraina där han hade suttit i fem år.
Samarbetet fick ett abrupt och tragiskt slut när Oskar Pastior gick bort 2006. Herta Müller sörjde och fick avsluta boken själv. Andningsgunga, som utkom förra året både i Tyskland och Sverige, är inspirerad av Oskar Pastiors öde och hans berättelse om arbetslägren. Boken nominerades till Tyska bokhandlarpriset, dessutom fick Herta Müller samma år Nobelpriset i litteratur.
Nu har Stefan Sienerth, direktör på Institutet för tysk kultur och historia i Sydosteuropa i München, forskat i arkiv i Bukarest och upptäckt att Oskar Pastior under täcknamnet Otto Stein var angivare åt Securitate. Samma säkerhetstjänst som Herta Müller själv trakasserades av, även efter sin flykt till väst 1987, och till betydande del har låtit sina böcker kretsa kring.
Enligt uppgifter från flera tyska medier ska Oskar Pastior ha hamnat i ett långt förhör efter att man hade hittat systemkritiska dikter som han hade skrivit under fångenskapen. Slutligen ska han, 8 juni 1961, ha gått med på att tjäna som angivare åt Securitate. Samarbetet avslutades när han 1968 fick möjlighet att flytta till väst. Under alla år höll han sedan tyst om sitt förflutna.
På Rumänska kulturinstitutet i Stockholm ägnade man ett heldagstema åt Oskar Pastior så sent som i maj i år.
Där konstaterar direktören Dan Shafran att beskedet att han skulle ha samarbetat med Securitate nog är en chock för många i Tyskland.
–Oskar Pastior fick ju Tysklands finaste bokpris 2006, omedelbart efter sin död, och till oss i Stockholm kom Ernest Wichner, chefen för Literaturhaus Berlin, för att hylla honom i våras.
Dan Shafran samtalade i går med Herta Müller på telefon. Hon berättade då att hon först hade varit mycket upprörd, men att hon nu än mer kan se hur Oskar Pastior var ett tragiskt livsöde, typiskt för sin tid.
–Kanske var hans samarbete med Securitate mycket kortvarigt. Han köptes ju ut av Västtyskland i slutet av 1960-talet, funderar Dan Shafran.
Svårast är det kanske just nu för Oskar Pastior-stiftelsen i Berlin. Många, även Herta Müller, har glatts åt hur Oskar Pastior hamnade i fokus. Och Nobelpristagaren själv har med stor tillfredsställelse kunnat peka på den nya skylten som sedan en tid har prytt huset där han bodde.
