SSX On Tour
EA Sports Big
Ålder: 3+
Ps2, Xb, Gc
PsP
Redan i menyerna märker man attitydförändringen i snowboardspelet SSX On tour. Hysteriska animerade tuschteckningar á la MTV blandas med Iron Maidens Run to the hills. Det känns verkligen som att man tänkt "nu ska vi nå de hippa kidsen".
Attitydförändringen syns även på karaktärerna. De utflippade afrofrisyrerna och färgstarka karaktärerna är puts väck. Istället får vi ett antal åkare som känns mer mänskliga, iklädda produktplacerade märkeskläder. Genom att delta i tävlingar, göra coola trick, utmana motståndare i dueller bygger man upp en hajp kring karaktären samtidigt som den klättrar på världsrankinglistan.
Istället för att åka fritt, väljer spelaren uppdrag från en pistkarta. Upplägget känns som en kombination mellan de linjära banorna i SSX Tricky och de fria pisterna i SSX 3.
Att man numera kan åka skidor utför de hysteriska branterna ger en annorlunda upplevelse, skidorna känns lite klumpigare och det tar en stund att vänja sig vid svängradien.
Men som gammal SSX-fantast känns ändå brädan mer hemtam, det blir helt enkelt mer flyt.
Ett till nyhet är tricksystemet som har utvidgats med nya monstertrick. När trickmätaren står i topp bromsas tiden, musiken tonas ned och du kan utföra halsbrytande stunts i slow-motion - riktigt läckert! Tyvärr känns bandesignen lite tillkrånglad. Varför har man till exempel placerat träd framför flera av hoppen? Visst blir det svårare, men på ett ganska onyanserat sätt.
Den bärbara versionen till PsP känns märkligt ihoprafsad - som ett SSX 3 och en halv ungefär då man helt sonika återanvänder banor från SSX 3. Dessutom har kameran placerats för nära åkaren vilket gör att man har svårt att få den rätta översikten.
SSX är lika stabilt och tryggt som en ny platta med AC/DC eller Ramones och behåller trots allt titeln det bästa alpinsportspelet på marknaden. Utförsåkarsäsongen är räddad oavsett om det blir snö i vinter eller inte.
Jens Höglin
Ultimate Spiderman
(Treyarch/Activision)
Ålder: 12+
Format: Ps2, Xb, Gc, Pc
I Ultimate Spiderman kan du återigen, precis som i Spiderman 2, fritt svinga dig runt delar av New York. Den här gången använder skaparna sig av celshading-grafik för att få den rätta tecknade känslan. Grafiken är riktigt tjusig i Xbox-versionen medan Ps2:an dras med en del texturproblem.
Problemet är att storyn haltar istället för att flyta på som i föregångaren. Mellanuppdragen blir snabbt tjatiga transportsträckor i väntan på att föra handlingen vidare. Ultimate Spiderman är fortfarande en trevlig spindelsimulator, men det krävs lite mer nytänkande till nästa spel.
Anders Moverare
F.E.A.R.
(Monolith/Vivendi)
Ålder: 18+
Format: Pc
Det är sällan spel skrämmer mig, men F.E.A.R. lyckas. Inte för att det är blodigare, mer brutalt eller smaklöst än andra spel. Nej, det handlar om den där krypande oron, den där som också finns där när man tittar på en riktigt bra skräckfilm. Redan i inledningsscenerna sätts nivån med flimrande bilder och dystra miljöer.
Nu är inte F.E.A.R. ett rent skräckspel utan framförallt en lyckad kombination - balansen mellan skjutandet och skräcken är i det närmaste perfekt
Jens Höglin
Quake 4
(Id software/Pan vision)
Betyg: 2
Ålder: 18+
Format: Pc, Xbox 360
Är det action utan eftertanke du är ute efter? Vill du ha blodiga strider i trånga korridorer och ödsliga landskap?Då är Quake 4 spelet för dig. För trots grafik i toppklass och oerhört intensiva strider är det inte fråga om något finlir. Det finns bara en regel att följa, den som har störst vapen, skjuter först och mest (och dessutom träffar) vinner. Lite som en skjutbana, med den väsentliga skillnaden att måltavlorna skjuter tillbaka. Spelmakarna har heller inte sparat på blod och kroppsvätskor, för det är ordentligt slabbigt och frossandet i sönderslitna kroppar fyller inte någon som helst funktion.
Anders Moverare
Asterix & Obelix: Mission I Las Vegum
(Atari)
Ålder: 7+
Format: Ps2
Traditionella plattformspel behöver något extra - och det har Asterix & Obelix: mission i Las Vegum gott om.
Igenkänningsvärdet är stort med de älskvärda karaktärer som vi känner igen från seriealbum och filmer. Det är helt enkelt roligt att vara Obelix och nita romare och höra det svischande ljudet när de likt raketer flyger mot himlen. Referenshumorn är lika skoj - legionärer som ser ut som Super-Mario till exempel.
Björn Brånfelt
F1 Grand Prix
(Sony)
Ålder: 3+
Format: PSP 
Det är verkligen ingen Formel 1-simulator. Är du simulator-freak blir du först irriterad - Det här liknar krocka-bort-andra-arkad-racing.
Sedan plockar du upp PSP:n och kör en gång till. Och sedan en gång till.
En hel del körglädje, med andra ord. I nästa stund tänker du att om Sony tagit ut svängarna, fixat spektakulära slow motion-kollisioner och kallat detta F1 Crasch Prix hade det kunnat rusa in på topplistan.
F1 Grand Prix blir varken det ena eller det andra, men det är fortfarande roligt - på nåt konstigt sätt.
Björn Brånfelt
Sonic Gems Collection
(SEGA/Pan Vision)
Ålder: 3+
Format: Ps2 
SEGA ägnar sig mest åt recycling av gamla Sonic-titlar. Och efter lysande Sonic Mega collection finns mest gammal skåpmat kvar. Förutom Sonic The Fighters och Sonic CD lockar inte mycket till köp. De gamla Game Gear-spelen känns inte alls intressanta och ser dessutom riktigt risiga ut när man blåser upp dem i tv-format.
Jens Höglin
Darkwatch
(Ubisoft)
Ålder: 15+
Format: Ps2, Xb
Darkwatch är något så ovanligt som en västern med vampyrtema. Revolvermannen Jericho Cross lyckas släppa lös en armé av odöda cowboys och måste ställa allt till rätta. Han smittas av en vampyr och får övernaturliga krafter som är till stor hjälp när han bekämpar mörkrets makter. Trots det roliga B-filmsupplägget är Darkwatch en ganska typisk förstapersonsskjutare. Kontrollen är lite stel och kommer inte upp i Halo och Far Crys klass.
Jens Höglin
Spelrecensioner
Fler kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet







