Shadow of the Colossus
Sony/Nordisk Film Interactive
Ålder: 12+
Ps2

Redan i inledningen anslås den genomgående tonen i Shadow of The Colossus. Lugnt svepande vyer över ett kargt, vackert landskap. Den unge mannen kämpar sig långsamt uppför hisnande raviner. I hans knä ligger hans älskade som mött en för tidig död. Det är stillsam dramatik, nästan som poesi.
Spelskaparen Fuemito Ueda slog spelvärlden med häpnad när Ico gjorde entré 2002. Spelet var ett konstnärligt Zelda-inspirerat äventyr, utan dialog, om en ung pojke som måste kämpa mot mörkrets makter för att rädda flickan Yorda. Historien hade vi hört förut, det som var nytt var att utvecklarna hade försökt skapa en känsla av att de två huvudpersonerna behövde varandra. Att det fanns känslomässiga band mellan Ico och Yorda.
Shadow of The Colossus är ingen upppföljare till Ico, däremot bygger den vidare på samma grepp, att skapa känslomässig dramatik i stället för att braka på med svulstiga actionscener.

Den unge mannen, som är spelets namnlöse huvudperson, beger sig till ett mystiskt tempel i hopp om att väcka sin älskade till liv. För att bryta förbannelsen som vilar över flickan måste han bekämpa tolv kolosser, en slags gigantiska och suggestiva jättemonster.
Upplägget är egentligen så enkelt som ett antal fajter som ramats in av en hjärtknipande story.
När man möter den första jätten är det omöjligt att förstå hur den lille mannen ska kunna rå på den oövervinnerliga kolossen, men precis som i berättelsen om David och Goliat så har den lille ett ess i rockärmen.
Det gäller att lista ut var man ska slå till för att fälla sin motståndare. En välriktat hugg mot foten på monstret gör att det böjer sig ner så man kan klättra upp på ryggen på besten och så vidare. Efter hand blir problemlösningen mer och mer knivig. Ibland är det så avancerat uttänkt att man sliter sitt hår, men helt plötsligt får man chansen att sätta in en attack.
Den episka tonen genomsyrar hela spelet. De majestätiska och originellt utvecklande kolosserna skrämmer en att tro att uppgiften är övermäktig, men bandet till den Törnrosa-sovande flickan gör att man oförtrutet kämpar vidare.

Spelet har tyvärr sina brister. Grafiken är stilren, men känns aningen daterad. Kameran trilskas och lever sitt eget liv, vilket gör att fajterna tappar fokus och spräcker illusionen av att befinna sig i en drömlik sagovärld.
Trots det så kan man inte annat än att ha överseende med problemen. Faktum är att Shadow of The Colossus smäller prisbelönta Ico på fingrarna. Föregångaren kunde bli mer än lovligt upprepande, men här möts vi ständigt av nya grepp i problemlösningen. Att klättra upp på en 30 meter hög jätte är som att ta sig uppför en organisk plattformsbana. Känslan är helt unik i spelsammanhang.
Shadow of The Colossus skriver spelhistoria. Titeln bygger på enkelhet, stora känslor och suverän spelbarhet – precis som sig bör med en blivande klassiker.

Jens Höglin

Tiger Woods PGA Tour‘06
EA Sports
Ålder: 3+
Xbox 360

Man skulle kunna tro att Xbox 360-versionen är ännu bättre än den strålande version av 06:an som redan finns i multiformat, men så enkelt är det inte.
Det här nästa generations versionen ser i vissa lägen fantasisk ut med detaljer som grässtrån och annat smått. Men det kommer inte till sin fulla rätt annat än på en HDTV-skräm - och det är det inte många av oss som har ännu.
Dessutom har 360-versionen färre banor och färre licenserade spelare, det är en delvis bantad version av spelet som redan finns. Annars stämmer det mesta – en perfekt träff känns, tro det eller ej, i hela kroppen.
Har du redan den vanliga Xbox-versionen gör du nog klokast i att vänta till i höst – då lär det komma en fullt utbyggd version också i nästa generations format.

Björn Brånfelt

Ed Edd 'n Eddie – The Mis-Edventures
Midway
Ålder: U
Ps2 | Xbox | Gc | Pc

Tre skränande ungar på rackartyg. Hm, jag är tveksam redan innan jag börjar spela och får mina fördomar bekräftade. Man växlar mellan tre karaktärer för att lösa uppgifter som är typ omöjliga att lista ut vad de går ut på. Karaktärernas röster, eller snarare skrik, är så irriterande att hörselskydd är nödvändiga.

Björn Brånfelt

City of villains
Cryptic Sudios/ PAN Vision
Ålder: 16+
PC

Fristående uppföljare till City of heroes med skillnaden att spelaren nu ska vara superskurk i stället för superhjälte. Tyvärr är det enda påtagliga skillnaden.
För i övrigt är det i det närmaste två identiska spel. Och med tanke på att Heroes släpptes för drygt två år sedan känns Villians tämligen gammalt.

Anders Moverare