Sent på natten, en tisdagskväll i mars 2004, skrev den brittiska journalisten Kieron Gillen ett manifest kallat New Games Journalism på bloggen Always Black.
Där tog han de journalistiska idéer som skribenter och författare som Tom Wolfe, Truman Capote och Gay Talese etablerat på 1960-talet, och applicerade dem på en genre som var i tydligt behov av mer djup, mognad och substans: tv-spelsjournalistiken.

Under 2005har idéerna bakom New Games Journalism (NGJ) tydligt etablerat sig i speljournalistiken - i synnerhet i brittiska magasinet The Escapist, men även i svenska speltidningar som Reset och Super Play.
Det handlar om texter där man istället för att lägga fokus på tekniska detaljer berättar om den personliga, subjektiva upplevelsen av att spela - hur det känns att besegra en motståndare i Resident Evil 4, vad spelet Call of Duty 2 säger om vår tids syn på krig, eller om den förväntansfulla stämningen i den långa kön för att köpa en ny Xbox-konsol.

I juli i år publicerade ansedda Columbia Journalism Review en artikel, Why Video Game Journalism Must Mature, där man hyllade nya exempel på NGJ i The Escapist och brittiska The Guardian. Det handlar om att ge speljournalistiken samma status som annan kulturkritik.
Speljournalisten Ola Skoog driver bloggen Att skriva om spel, som kritiserar spelbevakning i svensk media.
- Det som hänt är att folk börjat skriva om spel på samma sätt som alla skrivit om musik och film ända sedan 1970-talet. Det bygger förstås på att spel är en ung och omodern konstform, vilket smittat av sig på de som valt att skriva om det, säger han.

Thomas Arnroth, recensent på SVT:s spelprogram Kontroll, håller med.
- Svensk speljournalistik har utvecklats mycket de senaste åren, i synnerhet sedan tidningen Reset startade. Tidigare handlade det bara om tonårsgrabbar som skrev för andra tonårsgrabbar. Det var väldigt internt, blajigt och oproffsigt. Nu ser vi en speljournalistik som allt mer bygger på traditionella journalistiska principer.