Det är sällan en skoluppgift får så här mycket uppmärksamhet. “Unmechanical” är det första spelet från studion Talawa games i Stockholm. Det skapades som en del av spelutbildningen Future games och har redan lovordats i indiekretsar. Man behöver inte spela länge för att förstå varför.
Vid första anblick är “Unmechanical” nästan oemotståndligt charmigt. Du spelar en gullig liten robot med propeller på huvudet. En dag sugs du ned i en underjordisk labyrint av stålrör och grottgångar. Din uppgift är att hitta ut igen, och kanske lära dig lite mer om det mystiska kaninhål du trillat ned i. Spelmekaniken kretsar kring att manipulera omgivningen på olika vis. Med en knapptryckning kan den lilla roboten skjuta ut en gravitationsstråle som används för att lyfta stenbumlingar, dra i spakar och öppna brunnslock för att ta komma vidare.
Pusslen bygger ofta på fysik – du ska balansera klossar i vågskålar, rikta ljusstrålar med spegelglas för att öppna dörrar och så vidare. Det är enkelt att lära sig och precis lagom klurigt. De flesta pussel känns igen från andra spel, men det fungerar riktigt bra ändå. Den mycket imponerande grafiken är en viktig anledning till det. I “Unmechanical” målar utvecklarna upp en spelvärld som är både varmt välkomnande och spöklikt dyster på samma gång.
Färggranna organiska element blandas med blänkande stål och fuktiga grottgångar till en mycket stämningsfull helhet. Vissa scener – som ett klarrött, bultande hjärta upphängt i ett mörkt bergrum – dröjer sig kvar i huvudet långt efter att spelet är avklarat.
“Unmechanical” slits mellan två världar. Det är spelmekaniskt simpelt, men formen och den visuella designen liknar mer ett äventyr som klassiska “Myst”. Inget av de två uppläggen utforskas särskilt grundligt, och spelmekaniken knyts inte ihop med berättelsen förrän precis på sluttampen. Det gör att spelet ibland känns ofärdigt.
Spelet är dessutom väldigt kort, och historien är på tok för skissartad. Därmed reduceras de välgjorda miljöerna mest till fantasifulla bakgrundstablåer utan koppling till varandra.
Trots bristerna lovar spelet gott inför framtiden. Om Talawa games utforskar idéerna i “Unmechanical” vidare – antingen i ett pusselspel med fler och knepigare utmaningar, eller i ett större äventyr där studions onekligen begåvade grafiker får fritt spelrum – så är det svårt att föreställa sig någonting annat än ett fantastiskt resultat.
“Unmechanical” är genomgående strålande vackert, med stämningsfullt dystra miljöer och charmigt gulliga karaktärer.
