Under 90- och 00-talen var japanska rollspel som Final fantasy och Dragon quest internationella storsäljare. Idag är det västerländska utvecklare som sätter tonen i genren, tack vare braksuccéer som Mass effect och Skyrim. Den japanska rollspelsgenren har reducerats till nischade spel för en smal skara trogna fans.
Det är för att ändra på det som Dragon’s dogma blivit till. Det är ingen slump att spelets huvudmeny vid första anblick tycks identisk med den i Skyrim. Japanska Capcom vill återta tronen genom att slå amerikanerna på hemmaplan.
Capcom är en utpräglat japansk spelutvecklare, men Dragon’s dogma är till formen ett västerländskt spel. Historien berättas i en öppen och vidsträckt värld, snarare än genom den snitslade bana man följer i de flesta japanska rollspel. Här finns inga storögda mangafigurer eller utdragna filosofiska monologer. Istället bjuds det medeltidsfantasy på klassiskt Tolkienmanér.
Redan i inledningen hinner din karaktär få hjärtat utslitet av en ondskefull drake och på mystiskt vis återuppstå från de döda, men därefter tappar berättelsen fart. Resten av spelet kretsar kring din jakt efter monster att dräpa i allmänhet och draken som åt upp ditt hjärta i synnerhet.
Det är klädsamt storvulet men inte särskilt gripande. Istället är det striderna som får en att vilja fortsätta. I Dragon’s dogma har Capcom lyckats koka ihop rollspelens förkärlek för siffror och statistik med sin egen talang för hisnande actionscener.
Det fungerar ljuvligt bra, inte minst i de imponerande bossfajterna. Att slåss mot spelets eldsprutande drakar, flerhövdade hydror och andra vidunder är en storslagen upplevelse.
Resten är mindre imponerande. Grafik och röstskådespeleri pendlar mellan godkänt och genom- uselt. Spelet introducerar hela tiden nya karaktärer, förmågor och funktioner utan närmare förklaring. Här finns mängder av idéer som satts ihop till synes utan tanke på helheten. Det gör att spelet känns splittrat och ofokuserat.
För en spelhistoriker är Dragon’s dogma oerhört intressant. Räkna med att se det lyftas fram i oräkneliga texter om hur den japanska spelindustrin börjat snegla västerut för inspiration. Men för den som söker ett storslaget fantasyepos att sjunka ned i är förlagan Skyrim oändligt mycket mer tillfredsställande.
