Betyg: 5 av 6

Efter att stridsmaskinen Modern warfare tog över actiongenren har mängder av likartade kopior försökt locka en mättad publik. Få lämnar några avtryck. Men det har Ghost recon-serien gjort, de erbjuder nämligen något relativt outforskat: Taktiskt actionskjutande i tredjepersonsvy. Det nya, femte spelet i huvudserien, har tagit ett ordentligt kliv in i framtiden samtidigt som det har sneglat bakåt, på succén med Modern warfare.

Det har inneburit en nedtrappning av antalet taktiska element till förmån för glassiga slow motion-sekvenser och svulstiga explosioner. Men Ghost recon behåller ändå ett lugn. Det här är trots allt betydligt mer eftertänksam action och taktiskt smygande än vad man finner i den gängse actionskjutaren.

I en nära framtid har krigföring utvecklats till precisionsjobb understött av ny teknologi. Det är något som den amerikanska elitstyrkan Ghosts använder flitigt, men det räddar ändå inte ett förband från att luras in i ett bombdåd. Ett annat fyrmannaförband skickas för att sätta dit de ansvariga, vilket leder dem från slummen i Nicaragua bland annat till Zambias öken och ett snöstormigt Sibirien.

Men det här är knappast ett spel som förlitar sig på intrigen. Den intetsägande berättelsen flyger snabbt förbi för att inte krocka med spelets huvudspår: Att tillsammans med tre följeslagare infiltrera fiendeområden så osynligt som möjligt. Det kan exempelvis handla om att samla viktiga data, rädda en gisslan eller sabotera en militärbas.

Det är linjärt, men stora slagfält och varierade miljöer – urbana lika ofta som ödemark – ger svängrum för taktisk planering. Finurliga och futuristiska teknikprylar underlättar detta, och allra viktigast och mest användbart är det optiska kamouflaget som gör att man nästan blir osynlig om man hukar. Det gör att man kan krypa hårresande nära fiender, innan man tillsammans med sina följeslagare, synkroniserar ljuddämpade skott. Det är både elegant och smart samtidigt som jag fnittrar av förfäran för att det är så roligt.

Storyläget är en fullödig ensamupplevelse – med fiender som ger bitigt motstånd och följeslagare som både är pålitliga skyttar och påpassliga läkare – men det kan även förvandlas till ett samarbetsläge, vilket gör spelet ännu vassare och mer underhållande. Tillsammans med ytterligare formidabla onlinelägen etableras Future soldier som ett verkligt taktiskt alternativ till andra popcornactionskjutare.

Samtidigt är de taktiska delarna varken i majoritet eller lika avancerade som tidigare i serien. Resten av spelet är en parad av överanvända actionkonventioner. Men trots att det är standardiserat är även de vanliga actiondelarna tillräckligt solida för att underhålla. Trots att man i viss mån övergett puritansk taktisk action är Ghost recon fortfarande mästare i sin nischade genre. Infiltrering och spionage blir sällan så här sofistikerat och tillfredsställande.