Sex hundra personer har arbetat i tre år med denna nya del i ”Assassin’s creed”-serien. Här finns historiska miljöer återgivna i detalj och ett manus som sträcker sig över årtionden, kontinenter och generationer. Figurer som George Washington och Benjamin Franklin skrivs ihop med spelets ramberättelse om lönnmördarnas uråldriga kamp mot tempelriddarorden.

”Assassin’s creed 3” är oerhört ambitiöst. Det är också buggigt, spretigt och enerverande ofokuserat.

De tidigare spelen i serien var förlagda till medeltidens Jerusalem, renässansens Italien och ottomanernas Istanbul. Den här gången styr du indiankrigaren Ratonhnhaké:ton genom skogsmarkerna utanför Boston vid tiden för den amerikanska revolutionen. Visuellt är det ett mästerverk, med naturtrogna miljöer och en fantastisk detaljrikedom. Likaså väver manusförfattarna skickligt ihop fakta och fiktion till en storslagen berättelse om USA:s födelse. Att själv få delta vid tebjudningen i Boston ger en mäktig känsla.

Men i miljöbytet har också de tidigare spelens charm delvis gått förlorad. Själva lönnmördandet har tonats ned rejält. Istället finns ett överflöd av sidouppdrag. Djur att jaga i vildmarken, fregatter att segla längs kusten och en farm att sköta om. Tyvärr känns nyheterna mest som utfyllnad. Spelet ger mig aldrig någon vidare anledning att bry mig om dem.

Det är synd att inte lika mycket arbete lagts ned på spelets ryggrad. Här finns nämligen flera uppenbara problem. Det nya kontrollsystemet är ett av dem. Tanken är att det ska räcka att peka styrspaken rätt så ordnar spelet resten. I praktiken vägrar min karaktär ofta att ta skydd eller svänger fel på en trädgren.

Samma osäkerhet präglar flera av uppdragen. Spelet är ibland plågsamt dåligt på att förklara vad som måste göras för att komma vidare. Många moment reduceras till gissningslekar, där man försöker begripa hur utvecklarna tänkt snarare än att hitta en egen lösning. Det är långt ifrån den fria, improviserande spelstil som eftersöks.

Och så var det buggarna. ”Assassin’s creed 3” kryllar av dem. Ibland är de komiska, som när en bondefarbror fastnade i min hästdroska och släpades med som ofrivillig galjonsfigur.

Oftare är de gruvligt irriterande, som när ett gäng fiendesoldater hakade upp sig och jag tvingades starta om. Att rida häst genom spelets skogspartier är bara att glömma – inte sällan fastnar man i ett träd efter bara ett par meter.

Det vore mycket begärt att ett så här omfattande spel skulle släppas helt utan skavanker, men de många småfelen pekar sammantaget på det stora problemet med ”Assassin’s creed 3”. Man kan helt enkelt inte undgå känslan av att utvecklarna tagit sig vatten över huvudet.

Spelet är ett praktexempel på vilka storverk begåvade spelskapare med gott om tid kan åstadkomma, men också en stilstudie i onödigt, halvfärdigt överflöd.