Betyg: 4 av 6
Med uppföljaren till Red orchestra: Ostfront 41-45 befäster Tripwire sin nisch: förstapersonaction med hårdkokt realism. Det handlar om andra världskriget och mer specifikt om slaget vid Stalingrad.
Här finns ett ensamläge för ryssarna och ett för tyskarna, men med hopplöst illa programmerade trupper finns varken nöje eller utmaning att hämta här. Läget finns snarare till för att man ska kunna lära sig grunderna för onlinespelandet, som med matcher med upp till 64 personer samtidigt är nog så kaotiskt även när man kan reglerna.
Trots att grafiken stundtals är riktigt ful bjuder Red orchestra på autentiska detaljer och rå realism. Det gäller allt från avsaknad av automatiska sikten till att hälsa inte regenereras. Framförallt betyder det att man kan dö av ett enda skott. Ett utmärkt skyddssystem, som innebär att man kan ta betäckning bakom i princip vad som helst, är spelets stöttepelare och bästa spelmekaniska element.
Här tjänar man inte alls på att röra sig mycket utan måste förflytta sig så försiktigt det går. Det är en bedrift att lyckas stuva om och ändra på invanda spelbeteenden och det gör Red orchestra 2 till en både intressant och ovanlig upplevelse.
