Betyg: 3 av 6

Det är svårt att föreställa sig vad förstapersonsskjutargenren hade varit utan Id software. De lyckades med bedriften att sätta en ny standard för genren ett flertal gånger, först med Wolfenstein 3D (1992), sedan med Doom (1993) och Quake (1996). Det var grafiskt anmärkningsvärda spel, men också våldsamma – två egenskaper som fortfarande definierar actiongenren.

Med detta imponerande facit är det omöjligt att inte ha höga förväntningar. Men någon ny milstolpe är inte Rage. Snarare motsatsen, ett smörgårdsbord av snygg yta och den gamla skolans action. Det handlar om en post-apokalyptisk värld där det har gått drygt hundra år sedan en asteroid slog ned på jorden.

Rymdkapslar som skyddat de främsta medborgarna har börjat falla ned på jorden. I en av dem finns huvudpersonen, en tyst man med genetiska cyberuppgraderingar. Det ligger också en konspiration begravd här, men hela berättelsen är något som finns i bakgrunden och sällan involverar spelaren.

Istället utför man mer eller mindre viktiga uppdrag runt om i vildmarken och får en slant i utbyte. Man färdas mellan olika platser med sitt lilla fordon och knäpper banditer på vägen. Det verkar relativt fritt, men det finns lite att utforska och variationen på uppdragen är låg. För det mesta skjuter man folk, från galna mutanter till hårda militärer, och även om platserna byts ut är det i realiteten en linjär struktur på uppdragen.

Spelet handlar också mycket om att samla skräp för att sälja, från att plocka tomburkar i miljön till att tömma döda fienders fickor. Men man får litet liten lön för mödan. När man sålt alltihop ekar det fortfarande ofta tomt i plånboken. Systemet är ännu mer frustrerande när uppdrag och fiender inte ger någon utdelning alls, för vad var då syftet med dem? Eftersom skjutandet tar störst plats i spelet borde det ha varit mer belönande.

Den främsta behållningen är bilkörningen, som även online är det roligaste med spelet. Trots att styrningen är något svajig är det tillfredsställande att glida runt under en snygg, molntät himmel mellan kala raviner och hopfallna motorvägar. Världen i sig är omsorgsfullt utarbetad och grafiskt mästerlig. Följsamma rörelsemönster, precisa ansiktsuttryck och bra röstskådespelare gör även pratstunderna med karaktärerna levande.

Tyvärr känns allt det bortkastat. Spelet gör ingenting med vare sig karaktärer eller världen. Här finns inget som gör fiktionen uppslukande. Berättelsen är oväsentlig, världen tom och de enstaka byhålorna fyller ingen funktion.

Rage är som ett snyggt men tomt paket: man blir glad av det stiliga omslaget och väldigt besviken över innehållet.