Betyg: 6 av 6

Mer av en bra grej är oftast angenämt. Och att kalla Portal för en bra grej är en grov underdrift. Portal var inte bara en samling briljanta rumsliga pussel inlemmade i ett ovanligt snyggt manus. En viktig del av Portals storhet var att man under resans gång bröt sig ur spelets ram, tog sig in bakom kulisserna och angrep själva maskineriet bakom spelet – däribland den sadistiska artificiella intelligensen Glados.

Fundamenten är desamma i Portal 2. Som den mänskliga labbråttan Chell irrar man omkring i Aperture Sciences vidsträckta forskningsanläggning, och med portalverktyget öppnar man blå och gula portaler på rummens väggar, golv och tak. Går man in genom den blå portalen kommer man ut ur den gula med bibehållen hastighet, och vice versa. Så snart man hoppat in genom väggen, fallit ner från taket, under fallet lagt en ny portal på golvet och sedan slungats ut ur portalen man först gick in genom, så inser man att den enkla portalmekanismen kan sätta myror i huvudet på den bäste.

Eftersom det här är en uppföljare introduceras nu ytterligare komplikationer. Den viktigaste är geléer med olika egenskaper, som smetas över banorna. Det ger nya, intressanta moment att hjärnbrottas med men det är ett tillägg som har ett pris.

Resultatet är att Valve inte fördjupar portalmekaniken särskilt mycket utan snarare begränsar den, så att portaler bara kan skapas på några få kvadratmeter i många av rummen, istället för på de flesta platta ytor.

Manusförfattarna har åter gjort ett strålande jobb, även om de inte lyckats återskapa den transcendenta kittlingen i att tränga ut ur det spel man trodde att man spelade och attackera det från insidan. Å andra sidan är berättelsen i Portal 2 betydligt matigare och den får liv tack vare röstskådisar som JK Simmons och den nojige brittiske komikern Stephen Merchant. Animatörerna har dessutom lyckats göra minsta lilla robotklot till levande, uttrycksfulla karaktärer.

Här och var i spelet blir tricket snarare att lista ut var spelutvecklarna tänkt att man ska skjuta portaler än att släppa lös kreativiteten i experiment med riktningar och hastigheter.

De nya geléerna är inte heller lika klockrena spelelement som portalerna.

Men då söker jag verkligen efter detaljer där tvåan inte fullt ut kan mäta sig med ettan. I de flesta andra avseenden överträffas föregångaren, inte minst tack vare det charmiga samarbetsläget där två robotkaraktärer tillsammans tar sig an Aperture Sciences testkammare.

Medan det första Portal tänjde gränser och vidgade sinnen är Portal 2 ett spel som vidareutvecklar ett älskat koncept och infriar oresonligt höga förväntningar.

Det görs dessutom med en blandning av intelligens och avgrundssvart humor som bara kan beskrivas som mästerlig.