”Resident evil”-spelens förmåga att bränna in läskiga upplevelser är få spel förunnade. Fasan när zombiehundar plötsligt hoppar genom ett fönster och den fullständiga paniken när en mordisk pöbel hasar sig närmare, är saker man inte glömmer.

Till skillnad från skräckspel som ”Silent hill”, som utnyttjar krypande ruggig stämning, har ”Resident evil”-serien mer skrämt spelarna med ögonblicklig skräck. Men inte sedan det fjärde spelet i huvudserien har spelen lyckats förmedla sådana känslor.

Och ”Resident evil 6” tar ytterligare ett steg bort från seriens skräckrötter till förmån för maffig action. Samtidigt vill spelet erbjuda något för alla. Med fyra skilda storylägen vecklar detta zombieactionspel i tredjepersonsvy ut sig till ett kolossalt ambitiöst projekt.

Persongalleriet är bräddfullt av gamla favoriter som får agera huvudpersoner, så som snyggcoola LeonS Kennedy, mystiska Ada Wong och hårdnackade Chris Redfield.

Den nygamla organisationen ”Neo-Umbrella” släpper genom ett biologiskt attentat ut ett nytt virus, som förvandlar människor till muterade zombier. Det är en vanlig intrig i serien, men varje storyläge presenterar en ny vinkel på händelserna.

Varje läge är också tänkt att ha sin egen spelstil: exempelvis handlar det i Chris story om militärt actionskjutande, medan Leons historia istället fokuserar på promenader längs mörka tågspår och över fuktiga kyrkogårdar.

Innehållet är mastigt, och ändå lyckas inget av spellägena leverera vad de lovar. Visserligen är spelmekaniken jämfört med tidigare spel förbättrad, flinkare rörelser gör det lättare att skjuta zombier. Men det är fortfarande inte smidigt.

Det omständliga gränssnittet, där man i realtid måste gå in i en otymplig meny för att byta vapen, stoppar flödet i actionsekvenserna och gör dem klumpiga.

Intrigen är inte heller särskilt upphetsande, snarare så överbelamrad med utslitna konventioner och återanvända klyschor att den blir banal och förutsägbar. Det enda som är någorlunda roligt är samarbetet med andra spelare, men med uppdrag lika ojämna som resten av spelet blir även detta frustrerande.

Med visionen att försöka nå så många olika spelare som möjligt har ”Resident evil 6” misslyckats med att göra ett sammanhängande och bra spel. Det här är istället en samling mer eller mindre identitetslösa och mediokra actionspel, som dessutom inte tar vara på vad som gjorde serien så fasansfull och suverän. De enda gånger spelet försöker skapa någon typisk ”Resident evil”-känsla plagierar det bara situationer från tidigare spel. Jag har sett det förr.

Det här är en bedrövlig utveckling för ”Resident evil”-serien. Och utan seriens brutala ruggighet kommer det inte att dröja lång tid innan filmerna som baseras på spelen framstår som mästerverk i jämförelse.

Det actioninriktade ”Resident evil 6” satsar ännu mer på samarbetsspelande än tidigare.