Betyg: 6 av 6

Half-Life 2 saknade stundtals det rätta drivet i handlingen. Det togs igen i första expansionen. Nu fortsätter Gordon Freemans saga, och den har aldrigt känts viktigare. Huvudnumren i The Orange box är tveklöst actionklassikern Half-Life 2 med tidigare utgivna miniexpansionen Episode one och fortsättningen Episode two. Att spela igenom alla tre science fiction-dystopier i ett svep gör mirakel för helheten, och särskilt de två expansionerna bjuder på så många oförglömliga och emotionellt laddade scener att konkurrenten Halo 3 vid en jämförelse framstår som banal smörja. Nu kan man också för första gången avnjuta Half-Life 2 på Xbox 360, och där både ser det ut och känns bättre än någonsin. Det är som att spela på den där perfekta datorn man aldrig hade, och vibrationerna i handkontrollen ger en skön tyngd åt eldstriderna som saknas i pc-versionen.

Nya Episode two levererar hårt regisserad action i starkt koncentrat. Under berättelsens fem timmar hinner man uträtta lika mycket – och känner starkare för sin uppgift – än i originalspelets femton. Det här är också episoden då det mänskliga blir än mer mänskligt. Relationen till vapendragaren Alyx djupnar. Men framför allt ges det tid och utrymme att skildra bandet mellan far och dotter, Eli och Alyx Vance. En klapp på kinden, en puss i pannan eller en kärleksfull uppmaning att vara rädd om sig. Två människors beröring som påminner om varför det är relevant att rädda världen. En värmande och ofta självironisk humor gör också sitt för att humanisera ett äventyr som annars skulle riskera att bli en parodi på sig självt.

Precis som föregående episod slutar tvåan abrupt med en cliffhanger. Väntan på nästa del och berättelsens upplösning känns snudd på outhärdlig, men underlättas av samlingens stora överraskning: Portal.

Portal är ett förbryllande pusselspel i förstapersonsperspektiv som för tankarna till Half-Life-världen. Det har samma perspektiv, liknande estetik och man bär runt på något som påminner om Gordon Freemans gravitationsmanipulerande gevär. Fast här är det rummet som manipuleras. Med portalvapnet kan man skjuta vart som helst i rummet och skapa en blå eller röd portal. Går man in genom den ena kommer man ut genom den andra. Enkelt – och fullständigt förvirrande.

Spelet genomsyras av samma obehagliga stämning som Vincenzo Natalis kultförklarade science fiction-skräckfilm Cube. Där vaknar ett antal människor upp i en byggnad som består av kubformade rum med den ena fällan mer livsfarlig än den andra. De vill hitta ut och finna svar, förstås. Det vill man i Portal också, men här är en gäckande robotröst enda sällskapet. Den lovar tårta till den som överlistar laboratoriets nitton utmaningar. I en hemlig vrå i ett av rummen har någon tidigare försökskanin klottrat: ”Tårtan är en lögn!”.

Varför man är här eller vem man är ges det inga svar på. Det gäckar fantasin. Särskilt som det visar sig faktiskt finnas en koppling till forskningslaboratoriet Black Mesa, där berättelsen om Half-Life en gång tog sin början.

Humoristiska onlinespelet Team Fortress 2 är den sista komponenten i boxen. Det är egentligen bara en remake av föregångaren som inte kommer stjäla nämnvärt med speltid från vare sig Halo 3 eller Warhawk. Men det är en trevlig bonus som avrundar en redan orimligt generös spelsamling.