Betyg: 5 av 6

”Ishockey handlar egentligen bara om en lång rad beslut”, säger utmärkte kommentatorn Bill Clement i NHL 10. Och det är ett märkligt – rent oförklarligt – beslut från spelets utvecklare att lägga så stora resurser på att skapa ett nytt slagsmålsläge i förstapersonsvy.

När NHL-organet sedan länge jobbat efter motton som fair play och nolltolerans har Electronic Arts gått i motsatt riktning och anammat den mest osportsliga synen på hur man bör bete sig på isen. Både under spel och långa stunder efter varje avblåsning är knytnävsslagsmålet bara en knapptryckning bort, ofta med storbråk mellan hela lagen som följd.

Spelar man offline är det en enkel sak att helt stänga av slagsmålen. Online går det inte, de ses som ett alltför viktigt inslag i spelet. Ishockey ska vara en hård sport, men det här är bara dumheter och en skymf mot seriösa hockeyälskare.

Bra då att spelet också innehåller tre stora förändringar till det bättre, som visar hur långt från äkta hockey förra årets NHL 09 egentligen var. Mest givande av dessa är spelet framför mål. I år är hockeyspelarna mer puckhungriga än någonsin och har därmed lättare att snappa upp trissan i målområdet efter en målvaktsretur. Därifrån är det en enkel sak att vispa in pucken bakom en målvakt som fortfarande försöker hitta rätt mellan stolparna efter sin första räddning. På samma vis är det betydligt mer sannolikt i NHL 10 att en lagkamrat styr ett förbipasserande skott så att pucken tar en oväntad bana och blir svårplockad för målvakten. Sammantaget gör det här att den förrädiskt enkla grundstrategin i ishockey – in med folk framför mål och skjut – lönar sig på ett helt nytt och extremt tillfredsställande vis.

Förbättring nummer två handlar om sargduellerna. I NHL 09 fanns inga. Nu kan man genom att hålla in en knapp nagla fast en puckförande motståndare längs sargen för att stoppa hans framfart, och förhoppningsvis gräva fram pucken eller sparka den till en medspelare. Det här är ett viktigt vapen framför allt i försvarsspelet, där motståndaren nu har betydligt svårare att glida upp längs sargen i anfall efter anfall bara för att man missar sin tacklingschans.

Den sista stora förfiningen ligger i passningsspelet. Tidigare riktades alla passningar direkt till mottagarens klubblad. Nu är passningsriktningarna helt fria och pucken kan därför enkelt vallas via sargen (bra om man vill rensa ut den ur sin försvarszon) eller läggas på öppna ytor för kontrande forwards att åka på – lite som med de genomskärande passningar som sedan länge varit obligatoriska inslag i fotbollsspelen.

Förra årets ordentligt beroendeframkallande karriärläge, där man styr en egenskapad spelare från farmarligan AHL ända upp till NHL och förhoppningsvis Stanley Cup-seger, är tack och lov intakt.

Tillsammans med framstegen på många andra områden gör det NHL 10 så likt äkta hockey att man bara kan kapitulera.