Medal of honor-serien slår snart sista spiken i sin egen kista. Åtminstone om utvecklarna fortsätter på samma fiaskolinje. Medan det förra spelet cyniskt försökte sticka ut genom att det utspelade sig under det pågående Afghanistan-kriget, är “Warfighter” en desperat och slarvig ansats att hänga kvar i genren.

Detta förstapersonsactionspel kunde knappast vara mer identitetslöst om det försökte. Det finns en god tanke bakom berättelsen som, inspirerad av verkliga händelser, fokuserar på vad som händer med familjer som blir kvar hemma. Men tyvärr låter utvecklarna detta rinna mellan fingrarna. Actiondelarna kretsar kring jakten på en terroristledare i Mellanöstern och det görs inget försök att integrera det med storyn. Därför blir historien märkligt livlös och oengagerande. Skjutandet är lika intetsägande och ambitionslöst. Datormotståndarna är dåligt programmerade, bildfrekvensen slö och skjutandet förutsägbart.

Onlineläget visar upp några hyfsade idéer – där automatiskt bestämda team om två uppmanar till samarbete – men allt från långa laddningstider till ovarierade miljöer gör att det snabbt blir lealöst och ointressant.

“Warfighter” är inte färdigt och det märks – det saknar helt geist och polering. Men värre är att det inte finns något som ger spelet personlighet. Det är det mest intetsägande och tråkigaste jag någonsin spelat i genren.