4 Finns det något mer spännande än att smyga runt i skuggorna och ha ihjäl fiender i det tysta? Tyvärr lyckas få spelutvecklare koka ned sådana spelelement till någonting hanterbart. Genrekungen ”Metal gear solid” har en inlärningskurva som en brant bergvägg, med på tok för många kameravinklar och rörelsemöjligheter att hålla i huvudet. I jämförelse är nedladdningsbara ”Mark of the ninja” ett under av tydlighet.

Utvecklarna Kleis genidrag är att platta ihop spelvärlden till en serie tvådimensionella tablåer, där ens ninjakaraktär rör sig framåt på bästa ”Super Mario”-manér. Att hålla koll på de beväpnade vakter och illröda laserstrålar som försöker hindra en blir därmed lätt som en plätt.

Spelets grafik är funktionell snarare än vacker. Storyn är lika förutsägbar som ointressant, men det glömmer man snabbt. Nöjet i ”Mark of the ninja” ligger helt och fullt i spelmekaniken. Att ta sig fram osedd och i tysthet, med våld som absolut sista utväg. När smygandet får stå i centrum är spelet strålande bra.

Tyvärr finns här också gott om utfyllnad. Tradiga lådpussel och plattformssekvenser som känns igen från hundratals andra spel. Det drar ned tempot i onödan. Ett kortare, mer fokuserat upplägg hade varit bättre för att lyfta fram det unika i Kleis upplägg.

För unikt är det, oavsett skavankerna. ”Mark of the ninja” är en originell och nyskapande tolkning av sin genre. Att vara lönnmördare har aldrig varit enklare.