Betyg: 5 av 6
Supergiant Games har förstått vilken betydelse ljud och musik i samklang kan ha för berättelsen. Bastion omfamnar det. Här kommenterar nämligen en berättarröst spelarens handlingar.
Berättaren förklarar att världen har rämnat efter en mystisk katastrof. Överlevarna är få, däribland huvudpersonen The kid – en vitblond pojke, lika tyst som berättaren är pratglad. Med djup stämma och ett bibliotek av kunskap, kommenterar han skämtsamt vad man gör samt ger målande beskrivningar av landet Caelondia, både före och efter katastrofen.
Det är en blandning av insiktsfulla observationer och svart humor, som trots att världen är vid sin ände väcker universumet till liv.
Pojken förflyttar sig över mark som mystiskt dyker upp medan han rör sig framåt. Vägen och berättaren leder honom till Bastion, som blir en bas för spelaren samtidigt som det också är det enda instrument som kan återställa det som förstörts.
Med hjälp av gåtfulla stenar spridda runt Caelondia bygger man upp basen. Smedjan uppgraderar exempelvis de vapen man plockat på sig och destilleriet brygger drycker som ger pojken nya egenskaper. Under resan hittar man andra överlevare och artefakter som sakta avslöjar varför katastrofen ägde rum. Trots att världen är raserad är det en färgsprakande sammanslagning av öst och väst, fantasy och verklighet, vetenskap och andlighet, i en uppslukande inramning.
Lika viktig för berättelsens stämning och mystik är musiken, komponerad för att ge substans åt världen. Här klingar långsamma sydstatsgitarrer tillsammans med riviga österländska stråkar, vilket speglar omgivningarna på ett elegant och suggestivt sätt.
Spelmekaniken är bra, även om den inte är lika absorberande som atmosfären. Det är intuitiv action med rollspelselement, med stor bredd av olika vapen och specialattacker. Varje nivå är olik den förra, med sin egen historia och utmaning, och det finns extrabanor när man vill förfina sina vapenfärdigheter.
Men det är mer varierat än vad som egentligen behövs. Spelet är nämligen inte särskilt långt och man hinner knappt använda alla förmågor innan det tar slut.
Det är den stämningsfulla berättelsen som spelet verkligen lyckas med. Det är när musik och berättelse arbetar tillsammans som Bastion är som mest gripande. Berättarrösten ger storyn själ och musiken ger den ryggrad. Och berättelsen fortsätter att vara sugande gåtfull även när spelet är slut. Vid en till genomspelning öppnas en ny dimension av storyn. Stiligt och smart, långt efter slutet.
