Betyg: 5 av 6
Det första som händer vår huvudperson, en rallyförare till San Francisco-polis, är att han är med om en bilolycka och hamnar i koma. Det är en minst sagt knackig start på ett racingspel, men det visar sig snabbt att det för med sig en del innovativ spelmekanik.
Från sin sjukhussäng kan han sväva omkring över staden och dyka ner i olika bilar där han tar förarens plats. På så sätt jagar han mannen som förpassade honom till sjukhussängen – en mäktig skurk som nyss rymt från fängelset.
Till skillnad från det förra spelet i serien lämnar man aldrig bilen för att springa omkring och skjuta på brottslingar. De spelmomenten var å andra sidan inte särskilt roliga, så deras frånvaro är inget att sörja. Bilkörningen är nämligen en odelad fröjd.
Bilarna baseras på verkliga modeller, man köper nya efter hand och samlar dem i garage runt om i staden. Även om utvecklarna konsekvent sätter underhållningsvärde före realism så har de tydliga karaktärer och olika användningsområden.
Den nya hoppa-mellan-bilar-förmågan innebär att race, jakter och vägbataljer får ytterligare en dimension. I vissa race gäller det att få två bilar att gå i mål som etta och tvåa, vilket kräver att man ständigt växlar mellan dem. Andra gånger, när man jagar en brottsling, kan den mest effektiva taktiken vara att hoppa över till en lastbil i motsatt körfält och styra över den för en frontalkrock med rymlingen.
Det är inte alltid lätt att avgöra när det är bäst att hålla sig i sin egen bil och fokusera på ren kurvtagning samt snyggt sicksackande genom trafiken och när det är dags att försöka ställa till med en stor krock. Många gånger fungerar flera metoder och man kan välja efter humör. Misslyckas en strategi har man alltid en ny att pröva.
Manusförfattarna har inte tagit storyn på något stort allvar, men den är hur som helst en tjuv-och-polis-historia som fogar ihop de små episoderna av vårdslös körning. Staden hjälper också till. Det är en vidsträckt och strålande vacker version av San Francisco. Backarna, spårvagnarna, den ikoniska bron och kniviga småvägar som den supersnirkliga Lombard street gör det till en fantastisk lekpark för skriande bildäck och dunsande plåtkarosser.
Lägg till det ett soundtrack som samlar racingvänliga låtar från olika epoker, från The Chi-Lites till Beastie Boys, och du har en hel bunt av de mest underhållande biljakterna sedan Steve McQueens Ford Mustang gästade staden i filmen Bullitt.
Det är en snygg, lättsam och funkig produktion. Driver-serien har kort sagt aldrig varit i bättre form än nu, då den gett upp försöken att bli ett nytt Grand theft auto.
