Betyg: 5 av 6

Vi är mitt uppe i en evolution. Traditionella spelgenrer luckras upp. Forna fiender lånar drag av varandra och nya, spännande hybrider ser dagens ljus.

Bad company 2 är dels en spännande actionhistoria för en ensam spelare där ett karismatiskt soldatgäng försöker hindra ett massförstörelsevapen från att aktiveras.

Men det kommer alltid främst att vara ett onlinespel där man leker krig för att avgöra vilket lag som har snabbast avtryckarfingrar och bäst samarbetsförmåga.

Som sådant är det bara det senaste spelet i den anrika Battlefield-franchisen, som för länge sedan växte till enorma proportioner och satte den relativt småskaliga svenska utvecklaren Dice på världskartan.

Här gör man fortfarande allt rätt vad gäller bombastiskt ljud, naturtrogen grafik och tajt kontroll. Det är gott så – men det är för de inlånade rollspelselementen som man återvänder till slagfältet, även efter en särskilt svidande förlust.

Det går knappt att ta ett steg i‑sina soldatkängor innan man får sina första erfarenhetspoäng – en valuta som man annars brukar hitta i rollspel, oavsett om de heter Final fantasy eller Mass effect. Vid givna poänggränser går man upp i nivå och belönas med nya vapen och kringutrustning som gör att man kan få en fördel ute i‑fält.

Samtidigt öser spelet medaljer, hedersutnämnanden och högteknologisk hårdvara över sina ihärdiga spelare. Det är det som gör det så givande: förlorar man en match har man ändå inte förlorat kriget. Kanske skötte man sig så bra individuellt att man till slut fick det där nya prickskyttegeväret som man suktat länge efter.

Det är inte så mycket vapenporr som det enkla faktum att hjärnans belöningscentrum triggas när man får en present för att man presterat.

Nu är det här knappast någon ny företeelse. Så gott som alla moderna onlinekrigsspel har liknande uppgraderingssystem. Men i Bad company 2 kommer belöningarna i så snabb takt att man inte har tid att sura över eventuella förluster.

Spelet är snarlikt sina föregångare på alla punkter utom en: den totala förstörelsen. Nu går man inte säker någonstans. Kanske hukar man inuti ett hus och bevakar kontrollpunkten där den ryska flaggan vajar stolt. Plötsligt sitter man i ett taklöst skjul med bara tre väggar kvar. Resten har tydligen en amerikansk pansarvagn sprängt bort.

Bad company 2 är annars ett tävlingsfokuserat spel som lyckas med bedriften att skapa en spelmekanik som är hyfsat förlåtande mot nybörjare. En gröngöling som hoppar in i en match för första gången kan fortfarande vara med och bidra på något litet vis, som fältsoldat, mekaniker, prickskytt eller infanterist i frontlinjen.

Just den där känslan av delaktighet är avgörande för att man ska ha kul tillsammans och alls fortsätta spela.

Battlefield är en serie som aldrig glömmer bort att ha roligt. Atmosfären, mitt bland exploderande stridsvagnar och rasande hus, är en av tillåtande lek i något som kan liknas vid vänskap.