Betyg: 5 av 6
Abstrakta pusselspel känns hopplöst passé. Så har det varit ända sedan Infinite Interactive slog igenom med fenomenala Puzzle quest för tre år sedan. Där bevisade man i ett slag att rollspel och pusselspel gifter sig minst lika fint som lakrits och rödvin. Instinktivt känns det kanske inte som någon självklar kombination, men har man väl smakat är det svårt att få nog.
Pusselspelens mekaniska hjärngympa har allt att tjäna på att ramas in av en story. En story där det finns karaktärer att utveckla, platser att utforska och något slags ursäkt till varför man alls ska hålla på och pussla. I svallvågorna efter Puzzle quest har allt fler bakat spel på samma recept. Men få resultat har blivit så välpolerade som Might & magic: Clash of heroes.
I inledningen av spelet introduceras man för fem ynglingar som blir vittne till en brutal demonattack. Demonernas plan är att provocera fram ett fullskaligt krig mellan alver och människor. De fem huvudpersonerna skiljs åt efter attacken men svär på var sitt håll att hämnas och avslöja demonernas planer. Därefter får man växelvis ta kontroll över dem där de färdas genom sagovärlden Ashan.
Den som spelat den klassiska Heroes of might & magic-serien känner igen sig i mycket: hjältar av olika raser reser runt i ett färgglatt fantasyrike och samlar på sig monsterarméer för att besegra sina fiender. Den tidigare seriens strider byggde på relativt enkla truppförflyttningar. Om man ville att ens drakar skulle anfalla fiendens troll så markerade man bara drakarna och klickade sedan på trollen.
Här är det betydligt krångligare att få sina trupper att riskera livet. Nu krävs det att man först arrangerar dem i färgkoordinerade rader eller kolumner om tre. Särskilt kraftfulla monster kräver fler omsorgsfullt ordnade stridskamrater för att de ska korsa DS-skärmen och angripa fienden. Och arrangemanget är inte det enda man måste ta med i beräkningarna – de omgångsbaserade attackerna sker dessutom med varierande fördröjning beroende på trupptyp. Ju mäktigare monster, desto fler omgångar dröjer det innan en beordrad attack faktiskt verkställs.
Styrkan i pusselmomentet är hur mångsidigt och tillfredsställande komplext det är när man förstår sig på alla dess nyanser. Genom att tänka flera steg i förväg och samordna flera sektioner i sin armé kan man skapa kraftfulla kedjeattacker som är livsviktiga om man vill överleva mötena med spelets tuffare motståndare.
Pusselmomentet står starkt på egna ben. Det blir bara än mer underhållande av rollspelinramningen. Man har så fina hjältar att resa runt med i den trolska spelvärlden. Upplägget där man växlar mellan fem huvudpersoner med olika tillgängliga monster i sin armé gör dessutom att det aldrig blir enformigt eller går på rutin. Ena stunden leder man skogens graciösa naturvarelser i strid, i nästa är man härförare av de skräckinjagande zombiearméerna i dödsriket.
Den stora variationen är den sista ingrediensen i ett utsökt pusselspel där den största utmaningen är att lyckas lägga det ifrån sig.
