Betyg: 6 av 6

Ett av årets mest efterlängtade spel är här. Och det håller vad det lovar. Det är ett drömmöte mellan film och spel som efter många års utveckling äntligen har blivit verklighet. Rockstars främsta inspirationskälla för denna deckarthriller är, som titeln antyder, 40- och 50-talsgenren film noir. Det är en genre vars visuella stil kännetecknades av en ljussättning med skarpa skuggor och en tematik som ofta kretsade kring cynism, sex och brott.

Här är ramverket Los Angeles 1947, som efter kriget är en stad med glamourös självbild. På djupet äts stadens själ upp av moraliskt förfall, utbredd korruption, rasistiska spänningar och efterkrigsrädsla. Det är en stad där cynismen styr och ärlighet inte är en dygd.

Man spelar som Cole Phelps, en krigshjälte från Andra världskriget som hemsöks av sitt förflutna och är fast besluten att återupprätta sin heder inom polisyrket. Man börjar arbetet som patrullerande polis och jobbar sig uppför karriärstegen som bland annat trafikbrottskriminalare och mordutredare.

I långsamt tempo flyter berättelsen framåt, med fokus på metodiskt detektivarbete. För att lösa ett fall finkammar man brottsplatsen efter ledtrådar, vilka man sedan använder i vittnesförhören. Förhören är spelets kärna. Här ska man avgöra om vittnet talar sanning, undanhåller information eller ljuger. För att man ska kunna läsa av karaktärerna under förhören har utvecklarna skannat in skådespelarnas ansikten. Tekniken gör ansiktsuttrycken häpnadsväckande realistiska, från minsta ögonbrynshöjning till vaga munryckningar. Hade det varit mindre detaljrikt hade troligen inte spelmekaniken fungerat. Nu är detaljerna istället både relevanta och oerhört imponerande – skådespelarna kommer verkligen till sin rätt.

Till skillnad från andra Rockstar-spel, som Grand theft auto 4, är LA noire mindre av en öppen värld och mer av en fokuserad berättelse. Men det är inte negativt, tvärtom. Tack vare att spelet fokuserar på storyn ger det en känsla av kontinuitet. Dessutom får Team Bondi och Rockstar verkligen glänsa med sin träffande, filmiska kopia av 40-talets Los Angeles, med blinkande neonljus, målade reklamplanscher och fallfärdiga filmkulisser. Det är en suggestiv atmosfär som tillsammans med skarpt manus, lysande skådespeleri och elegant jazz etsar sig fast.

LA noire är inte en naiv pastisch på film noir. Det är en moderniserad genrehyllning av Rockstar-snitt. Det är en konvergens av film och spel som på ett briljant sätt förenar stil, tematik och teknik. LA noire motsvarar alla förväntningar, och mer därtill.