Frågorna är svåra att undvika när man kontrasterar förra veckans bilder av glada World of Warcraft-fans, köande mitt i natten för den nya spelexpansionen, mot dagens svarta rubriker om 15-åringen som kollapsade efter ett dygns oavbrutet spelande.
Men ta ett djupt andetag och försök undvika moralpaniken. Ingen tjänar på ytterligare en polariserad debatt där spelare blint försvarar sin hobby mot ickespelare som ängslas för den unga generationens tomma blickar och friterade frontallober.
De som själva spelat onlinerollspel med någon behållning känner till mekanismerna som fängslar: upptäckarglädjen i den enorma fantasyvärlden, utmaningarna i uppdragen, det så kallade levlandet, där karaktären i spelet växer sig allt mäktigare ju mer man spelar, och inte minst det sociala samspelet. Spelen är gjorda för att suga tag, och ibland lyckas de så väl att man missar lunchen eller sitter uppe alldeles för sent om natten.
Jag träffade för ett tag sedan en man som sagt upp sig från sitt jobb för att kunna spela mer. En vän spelade uppåt 20 timmar om dygnet veckor i sträck när ett nytt rollspel släppts. Det är beteenden som ser extrema ut, särskilt om man själv aldrig har spelat. För en utomstående liknar det mani, för spelaren är det en förtrollande upplevelse.
Det händer att folk far illa av sitt spelande och några, särskilt unga, behöver hjälp med gränsdragningar. Men ser vi till helheten är dataspel en hobby som leder till ytterst få sjukhusbesök jämfört med ridning, ishockey, sex och rusdrycker. Därav nyhetsvärdet när något så ovanligt sker som att en spelare tuppar av på sin post.
