Här finns allt en Formel 1-fetischist kan önska sig. Trånande närbilder på blankpolerade bildelar, fartvidunder återgivna i mikroskopisk detalj och rader av berömda förare att tävla mot. Den som vill kan köra med automatlåda och få hjälp att gasa och bromsa rätt.
Men det är först när stödhjulen är borta som ”F1 2012” visar sitt sanna ansikte. Spelet är oförlåtande kompromisslöst. Varje feltagen kurva och sladd ut i gruset straffas hårt och omedelbart. För att ens komma nära prispallen krävs vana händer på ratten och benkoll på F1-världens terminologi. Mumma för den som kan sin bilkörning, överrumplande för en nybörjare som undertecknad.
Men svårighetsgraden ska inte tolkas som någonting negativt. Snarare har utvecklarna lyckats i sin strävan efter realism. När du väl vinner ett lopp är ”F1 2012” enormt tillfredsställande, men det krävs mycket jobb innan man får krama det nöjet ur spelet.
