Betyg: 5 av 6

Användarskapat material var en skållhet trend för ett par år sedan. Spel som Spore och Little big planet gav oss möjlighet att fylla spelen med vårt eget innehåll och lovade samtidigt outsinliga rikedomar av nya banor och originella infall.

Till Spore skapades miljontals virtuella prylar under några febrilt kreativa månader, medan ambitiösa konstruktörer byggde magnifika banor till Little big planet.

I Warioware: Do it yourself ligger ribban lägre. Wariowareserien bygger på massor av sekundsnabba mikrospel med hektiska sekvenser av genial galenskap. Formatet är till synes skräddarsytt för hobbyspelmakare som vill se snabba resultat.

Spelskapandet delasupp i tre delar: grafik, musik och artificiell intelligens. Den som vill skapa ett spel får pröva sin förmåga i enkla rit- och musikprogram, samt tänka ut någon enkel men förhoppningsvis underhållande spelmekanik. Det finns gott om grafiska schabloner att välja bland, och musiken kan man kopiera från andra spel om man känner att man saknar talang eller intresse för att komponera själv.

Spelmekaniken kan bjuda lite större motstånd, men man behöver inte göra det komplicerat. Till en början nöjer jag mig med ett spel där man trycker en gång med pennan på ett glas för att slå sönder det, och glädjen i att ha skapat en spelbar scen, hur ynklig den än är, ger genast lust att fortsätta experimentera. Designprocessen behöver inte ta längre än en kvart, men innan jag har gjort färdigt ett spel har jag ändå kommit på idéer till ett par nya. Så blir jag sittande, nyfiket mekande med verktygen.

Det går bra att dela med sig av sina spel över internet för att imponera på den stora, anonyma massan. Men roligast är att visa sina egenhändigt snickrade småspel för familjen eller kompiskretsen, särskilt om man totat ihop en liten interaktiv crazy-sketch i darrigt handtecknad grafik, baserad på någon gemensam erfarenhet eller ett privat skämt. Det blir en sorts interaktiv serieteckning, och för den som baxnar inför det spelmekaniska finliret finns också möjligheten att nöja sig med att göra små serier.

Den som bara vill spela kan ladda ner andras spel, eller nöja sig med de 72 färdiga spel som följer med spelskaparstudion. De passar perfekt för var-som-helst-när-som-helst-spelande tack vare att varje scen bara tar sekunder i anspråk, och styrningen med pekpenna är precis så intuitiv som den måste vara när man blixtsnabbt måste begripa vad man ska göra för att komma vidare. Men de medföljande småspelen är mest en inspirationskälla, det är det egna skapandet som är spelets självklara kärna.

Warioware: Do it yourself handlar inte om miljontals spelare som skapar ännu fler banor och bygger ett enormt spel som aldrig får slut på innehåll. Det är istället en uppsättning lustfyllda redskap som låter dig fantisera ihop små personliga spelbagateller åt dig själv och dina vänner. Det räcker väldigt långt.