Återigen lyckas ”Fable”-världen krypa under skinnet. De gröna dalarna, den rosaskimriga skyn och de charmfullt udda karaktärerna gör det glasklart att jag befinner mig i Albion. Men tyvärr sker detta återbesök på räls. Det här är nämligen helt utformat efter rörelsekontrollen Kinect.

Man spelar som Gabriel, en lite slarvig pojke, som försöker återförenas med sitt folk. Men på vägen måste han axla en hjälteroll och pröva sina vingar mot den ondska som sträcker sig över världen. Spelmekaniken är simpel. Största delen av tiden lägger man på att styra sin häst, Seren, och se till att hon mår bra så att hon kan dra hjälten och hans kärra framåt. Vid sidan av det får man bland annat försvara sig genom att skjuta magi med händerna.

Nog är det rätt trevligt att styra Seren – det vill säga, när det går. Rörelsesensorn är opålitlig och ofta kan den inte läsa av de allra tydligaste gester. Samma problem kvarstår när man skjuter magi – sällan träffar mina blixtar där jag siktar. Därtill är de andra interaktiva momenten ofta irriterande dåliga: den otympliga kontrollen i rastplatsmenyn gör att jag nästan helt ger upp.

Det är inte mycket av rörelsekontrollen som känns motiverad. Hur mycket onödigt krångel och styrfel hade man inte undkommit utan den? Men det är vackert. ”Fable: The journey” är framförallt en rundresa i Albion, en munsbit av ”Fable” som får mig att sukta efter mer.