”Closure” bygger på en briljant idé. I spelets värld existerar bara det som inte är dolt i mörker. Är en vägg för hög att hoppa över? Vinkla bort lamporna och väggen försvinner i tomma intet. Bär med dig ett lysande klot och se hur gångbroar uppstår ur skuggorna, men akta dig för att själv kliva utanför ljuset. Upplägget vänder obesvärat ut och in på genren och tvingar dig att se på spelvärlden med helt nya ögon. Så långt är det mästerligt välgjort.
Tyvärr förvaltas inte potentialen särskilt väl. I ett bra pusselspel ska banorna kännas självklara när de väl är överlistade, som en byggsats där alla bitar passar perfekt ihop. Men ljusmekaniken i ”Closure” är på tok för klumpig. Ofta undrar jag om jag löst pusslen på rätt sätt, eller bara snubblat över en designmiss som låtit mig komma vidare ändå.
Problemet förvärras i takt med att pusslen blir svårare. Inte sällan irrar man planlöst omkring utan en aning om hur man ska ta sig vidare. Fler tips på vägen, strategiskt utplacerade ljuspunkter för att leda ögonen och tankarna rätt, hade varit att föredra.
Det ligger nära till hands att jämföra ”Closure” med Valves mästerverk ”Portal 2”. Också det byggde sina pussel kring att manipulera omgivningen på märkliga vis. Men där ”Portal 2” förstod att rama in utmaningarna med en engagerande historia är bakgrundsberättelsen i ”Closure” så skissartad att den nästan inte finns.
I skuggorna anas ett ambitöst manus – titeln antyder att spelet handlar om avslut – men det är först mot slutet som spelet ger en kontext till spelarens handlingar. Ambitionen må vara god, ”Closure” vill inte skriva dig på näsan, men berättelsen är så diffus att den snarare blir obegriplig.
Liknande problem finns med den visuella framtoningen. Spelvärlden i ”Closure” är dyster, nattsvart och ogästvänlig. Visst ger det spelet ett unikt utseende, men bortom det kompakta mörkret har omgivningarna ingen direkt koppling till varandra. Det saknas en tydlig röd tråd som binder samman spelvärlden till en helhet.
Den bestående känslan är att spelets skapare gjort ”Closure” annorlunda för sakens skull. Oavsett om det är tänkt som en kommentar på den likformighet som den etablerade spelindustrin ofta beskylls för, eller ett försök från utvecklarnas sida att få erkännande från andra indiespelskapare, blir spelupplevelsen lidande.
”Closure” må vara både intelligent och vackert, men det är inte särskilt roligt att spela.
