Betyg: 2 av 6

Gears of war var ett av de bäst säljande och mest älskade spelen 2006. Jag hatade det. Det barnsliga frossandet i våld, blod och lemlästning, de motbjudande machostereotyperna som jag förväntades identifiera mig med, den obefintliga storyn och förhärligandet av ett rättfärdigt krig mot en armé av ohyra – alltsammans gjorde mig spyfärdig.

Hela paketet finns kvar i Gears of war 2, men nu kryddas maskingevärsporren med små utflykter på djupare emotionellt vatten. Att se den grymtande testosterontunnan Marcus Fenix försöka uttrycka känslor är samma sorts plågsamma underhållning som när Sarah Palin försöker diskutera utrikespolitik.

Nyheterna är inte överväl­digande. Till finesserna från ettan, som att man kan såga sönder fienderna med motorsåg och stampa på deras huvuden när de ligger sårade på marken, har nu lagts möjligheten att plocka upp liken och använda dem som sköldar.

Tempot, bandesignen och variationen i spelmoment måste applåderas, det är inte ett spel helt utan kvaliteter.

Men helhets­intrycket är likväl nio timmars tekniskt raffinerad action-blockbuster utan smak och folkvett.