Betyg: 4 av 6

Det är en dyster framtid för planeten Jorden. I de tidigare spelen i Resistance-serien anföll alien-rasen chimera och attacken övergick snart i ockupation. Ett virus släpptes lös som förvandlade människor till utomjordingar och därmed förlamades både befolkning och motståndsrörelse.

I Resistance 3 ser det ännu bedrövligare ut. 90 procent av världens befolkning har dött och de resterande människorna lever ett kargt liv i små flyktingsamhällen. Samtidigt cementerar utomjordingarna sin närvaro genom att kyla ned planeten för att anpassa den till deras behov.

Det är ett stenhårt liv som den sparkade officeren Joseph Capelli lever. Efter sin uppsägning bor han tillsammans med sin familj bland de kvarvarande människorna i Oklahoma. När forskaren Fyodor Malikov söker hans hjälp för att förstöra ett kylcentrum i New York tar han sin enda chans att rädda sin familj.

Insomniac vill vända blad från typisk militäraction och gör inledningsvis ett hyggligt försök att förmedla den utsatta känslan hos överlevarna. De har också ansträngt sig för att bygga upp en relation mellan Capelli och hans familj, vilket gör att den långa resan till New York känns motiverad.

Tyvärr är kontrasten skarp mellan vad som berättas i filmsekvenser och vad man faktiskt spelar. Å ena sidan porträtteras Capelli med åsikter och känslor, å andra sidan verkar han totalt sakna tal och beslutsförmåga.

I stället satsar spelet på säkra kort och konventionell action. Det är förvisso oftast acceptabelt gjort, men det står sällan ut från andra förstapersonsspel. Exempelvis håller inte civilbefolkningsvinkeln särskilt länge. Deras öde byts snart ut mot typiska helikopterfajter och mekaniskt pepprande.

Trots en rolig arsenal av högteknologiska vapen är striderna oftast utformade enligt en konservativ mall. Samarbetsläget ger ett slarvigt intryck, där den andra spelaren omotiverat kastas in i storyn vilket verkar utlösa en mängd buggar. Krutet ligger i stället på ett välgjort onlineläge, som dock kräver en engångskod som ska förhindra att spelet säljs vidare i andra hand.

Stundtals tar spelet ut svängarna och satsar på stämning snarare än intetsägande action. När tydliga zombiespelsinfluenser dyker upp och horder av rabiata aliens attackerar är det riktigt kul. Dessa sekvenser balanserar spelet och är bara förutsägbara i den mån att man vet att man kommer jagas av hundratals monster.

Resistance 3 har en intressant bakgrundsberättelse och hel del godbitar att spela, men vågar aldrig ta några risker. Resultatet blir stabilt, men medelmåttigt.