Det var en bister verklighet som väntade Yoko Shimomura efter examen från Musikhögskolan i Osaka. På en skral arbetsmarknad tycktes konsertpianistens val stå mellan ett trist kontorsjobb och arbetslöshet. Men så fick hon veta att spelförlaget Capcom sökte musiker.

– Super Mario var väldigt populärt vid den här tiden och jag gillade tv-spel själv, så jag såg spelindustrin som en chans att få in en fot i musikvärlden och sedan kunna ta mig vidare.

Hennes föräldrar grät när hon berättade om sitt arbete. De begrep inte alls vad det handlade om och såg inget konstnärligt värde i blippbloppslingor som loopade om och om igen.

– De var inte arga men de var väldigt ledsna över att jag inte hittade något riktigt jobb inom musiken, säger Yoko Shimomura.

Det där är 20 år sedan nu. Idag sitter hon i en loge i Konserthuset i väntan på en repetition. Hennes soundtracks till Street fighter 2, Legend of Mana, Parasite Eve och Kingdom hearts gör att hon räknas till de största spelkompositörerna och på tisdagskvällen ska några av hennes stycken spelas av Kungliga Filharmonikerna.

Shimomuras musik spänner över många genrer, från rock och electronica till klassiskt. När hon började på Capcom var tekniken primitiv och hennes kompositioner har följt med utvecklingen, från chiptunes till fullskaliga orkestrala verk. Idag finns i princip inga tekniska begränsningar för spelmusiker, annat än att de fortfarande måste kunna skriva musik som loopar i timmar utan att gå spelaren på nerverna. Dessutom gäller det att anpassa sig till spelförlagens önskemål.

– Ibland har man stor konstnärlig frihet. Ibland… inte så mycket, skrattar Yoko Shimomura.

I fjol gav hon ut ett best-of-album med spelmusik arrangerad för orkester. Då föddes drömmen om att också få höra musiken spelas live. Hennes ansikte spricker upp i ett upprymt leende när hon konstaterar att hon nu, tillbakalutad som åskådare i publiken, ska få se Filharmonikerna förverkliga den drömmen.

I takt med framgångarna har det dessutom börjat gå upp för hennes mamma att det faktiskt blev något av dotterns musikkarriär trots allt.

– Hon förstår inget av spelindustrin. Men hon förstår att det är något bra med att ha en cd i Tokyos butiker. När jag släppte Drammatica gav hon bort massor av skivor till vänner och grannar. Jag tror att hon är stolt över det.