Barnhemmet kan bli den största publiksuccén i Spaniens historia och slå The others – med Nicole Kidman – av Alejandro Amenábar (2001), som spelade in 27 miljoner euro i Spanien. Även det var en studie i skräck och moderskärlek, om barn som försvinner i ett hemsökt hus. Men den här gången är det en spanjorska, Belén Rueda, som spelar huvudrollen – hennes första. Och alla talar spanska. Även regissören är en debutant: den 32-årige Juan Antonio Bayona, som lärt sig de rätta tricken via videor, kort- och reklamfilmer.

Det är Peter Pan och Poltergeist under samma tak: ett förfallet barnhem vid Spaniens nordkust. Dit återvänder den föräldralösa Laura efter trettio år – med make och liten son – för att göra huset till ett vårdhem för barn. När hennes lille Simón – som leker med osynliga barn – får veta att också han är adopterad försvinner han en dag. Polis och psykologer går bet och ett medium (Geraldine Chaplin) kallas in för att tala med Den andra sidan – medan Laura letar allt mer desperat, i huset och i sitt eget minne, för att hitta både sig själv och sitt barn.

Fyra miljoner, var tionde spanjor, har sett filmen hittills. Den har nominerats till 14 Goya, den spanska Guldbaggen, och är Spaniens Oscarsbidrag i klassen Bästa utländska film. Barnhemmet är redan såld till 40 länder och kommer till Sverige i vår.

Men det har varit en lång och mödosam väg. Allt började i Sergio Sánchez huvud; för tio år sedan skrev han ett första manus, byggt på egna bardomsminnen av hemliga lekkamrater och hans rädslor under långa perioder på ett sjukhus.

Tiotals producenter läste hans manus, men ingen nappade – förrän år 2000, då han träffade Bayona på en kortfilmsfestival. Men det skulle dröja tre år till innan producenter och pengar var säkrade och projektet kunde rulla igång.

Med 36000 euro (338000 kronor) på fickan kunde Sánchez isolera sig hemma i Asturien för att fila på sitt manus i två år. Julen 2005 läste Belén Rueda det för första gången och föll direkt för Laura, huvudpersonen. Hon hade själv förlorat ett litet barn. Fem månader senare rullade kamerorna – på ett kråkslott i Asturien och i en studio i Barcelona.

Men det var mexikanen Guillermo del Toro som blev Barnhemmets Gudfader; han kammade själv hem tre Oscar ifjol med Pans labyrint – fantasy under spanska inbördeskriget. Del Toro ställde upp som huvudproducent och drog i alla trådar. Hans goda rykte och globala kontakter säkrade mer pengar, mer publicitet och förhandsvisningar i Cannes, New York, Sitges och Toronto.

Om två veckor visas Barnhemmet på Göteborgs filmfestival.