Vid tiden för Shaft var Isaac Hayes redan väl etablerad inom sydstatssoulen. Hans främsta år sammanfaller med skivbolaget Stax storhetstid. Hayes inledde sitt arbete för Stax som producent och låtskrivare tillsammans med David Porter. De skrev flera hits för Carla Thomas och Sam & Dave, däribland Soul man och I thank you, som även Z Z Top och Bonnie Raitt senare spelade in.
1967 förlorade dock Stax sin mest framgångsrika artist Otis Redding i en flygolycka, året efter förlorade bolaget hela sin katalog till Atlantic. Då tvingades Stax till en omfattande nyproduktion. Isaac Hayes hade gjort sin första lp som sångare 1967, men genombrottet kom med Hot buttered soul 1969. Det var en skiva som tydligt markerade Isaac Hayes särprägel. Hans basröst avtecknades mot tunga orkesterbakgrunder med mycket blås, men dessa avbröts också abrupt av massivt gitarrmangel.
Med sina långa låtar sprängde Isaac Hayes också det singelformat som dominerat soulmusiken, på samma sätt som Bob Dylan sprängt rockens treminutersvall fyra år tidigare.
1971 var det dags för Shaft. Den inledde blaxploitationvågen, alltså thrillrar med afrikan-amerikaner i alla ledande roller. Filmerna blev stilbildande i sin naturalistiska bild av våldet och sin användning av samtida musik. Isaac Hayes fick en Oscar för ledmotivet och skrev musik till ytterligare ett par filmer i genren; han framträdde också som skådespelare i några av dem.
Även om blaxploitationfilmerna inte var uttalat samhällskritiska, rymde både rollbesättningen och skeendet en social kommentar. Den fördjupades av Isaac Hayes i sånger som Soulsville. Den sociala medvetenheten var annars inte framträdande i den afrikansk-amerikanska musiken vid den här tiden. Några blueslåtar av J B Lenoir, ett par tidiga framstötar av James Brown och Staple Singers samarbete med Martin Luther King vid de stora marscherna var undantagen i en musikkultur som dominerades av erotiska motiv. Den svarta medvetenheten var annars tydligast i jazzen, inte minst hos en frijazzare som Archie Shepp.
Med Isaac Hayes i Memphis och Marvin Gaye i Detroit breddades dock den sociala medvetenheten i musiken, och deras insatser banade väg för Gil Scott-Herons militanta funk och hip hopen något årtionde därefter.
Av allt att döma var däremot inte Isaac Hayes särskilt militant. Blaxploitationfilmernas ikonografi anknöt till Black power-rörelsen, men Hayes låtar ifrågasatte snarare den svarte mannens sociala situation än manade till kamp. Tillsammans med bland andra Staple Singers uppträdde Hayes också på konserter där Kings gamle medarbetare Jesse Jackson talade.
1975 var dock Stax saga all. Isaac Hayes gjorde ett par skivor där han flörtade med den frambrytande discovågen. Sedan arbetade han mest som skådespelare, men gjorde också några skivor, bland annat de hyllade Branded och Raw and refined 1995.
