Aaron Sorkins nya HBO-serie om en nyhetsredaktion, The newsroom, har knappt kommit ur startblocken men redan hyllats och sågats med stor entusiasm. Främst är det den briljanta/pretentiösa dialogen som kritiserats, men även de journalistiska idealen. The newsroom ska föreställa en kärleksförklaring till den gamla skolans journalistik och värden som omutlig integritet och beska sanningar. ”Journalistiken så som vi vill se den”, skrev Kristin Lundell i en krönika i förra veckan.

Men allt jag ser i premiäravsnittet är hur innerligt Sorkin avskyr internet.

Det är besynnerligt med tanke på att han skrivit manuset till en hyllad film om Facebook (The social network) och ska göra film om Apples Steve Jobs. Ändå går det inte att missta sig: Aaron Sorkin avskyr internet, eller åtminstone den typ av kulturer som frodas där.

Seriens nyhetsprogram frontas av en manlig silverrygg (Jeff Daniels), och bakom kulisserna kryllar en stab av hängivna reportrar och producenter som pusslar ihop nyheterna. Men framför allt handlar premiäravsnittet om hur det var bättre förr – i allmänhet – när krig utkämpades av moraliska skäl, nyheter gick ut på att säga sanningen och stora män styrde en värld som ännu inte hade förgiftats av bloggar, Youtube och Twitter.

I Sorkins värld behöver hjältarna inte smutsa ner sig vid tangentborden. Ankaret improviserar direktsändningen och avslöjanden ramlar som manna från himlen. När oljekatastrofen vid Louisianas kust börjar uppdagas ringer osannolikt välplacerade källor (storasyster samt en gammal rumskompis) upp en av huvudpersonerna och läcker värre än BP-plattformar.

Det finns onekligen friktion i relationen mellan journalistiken och internet. Men inte där Sorkin föreställer sig den. Inte mellan briljans och dumhet, djup och yta. Nätet har på otaliga sätt förenklat reportrars jobb, och det har inte lett till allmän förflackning. Skvallersajterna, modebloggarna och kattbilderna finns där, men tillgången på kvalitetsjournalistik är bättre än någonsin och den synliggörs genom länkdelning och andrahandsrapportering.

Friktionen finns på det affärsstrategiska planet. Hur man gör kvalitetsjournalistik i internettider är inget mysterium. Mysteriet är hur man tjänar pengar på den. När exempelvis Svenska Dagbladets konkurrens inte längre är bara Dagens Nyheter utan även The Guardian, Der Spiegel, Le Monde och New York Times – då prövas överlevnadsinstinkterna.

Internet har onekligen bidragit till krisen för traditionella medier. Men via internet går också vägen ut ur krisen. Dock icke hos Sorkin. Hans hjältar är för upptagna med att citera Shakespeare och Cervantes för att tänka nya tankar, och de uttalar ordet ”blogg” som en syrlig uppkräkning.

När en reporter från kanadensiska Globe and Mail intervjuade Aaron Sorkin om den nya tv-serien nämnde hon att det hade varit intressant med en serie om nya medier, som webbaserade Gawker.

–Hör på, internettjejen. Du skulle inte dö av att se en film eller läsa en dagstidning då och då, spottade Sorkin till svar när han avslutade intervjun.

Må så vara. Däremot kommer den klassiska journalistiken att dö om den möter framtiden med en sorkinsk blandning av nostalgi och arrogans.