SeLest kan betyda himmelsk på latin och ”vara tåg” på isländska. Båda beskrivningar passar verkligen, tycker Simon Ljungman, en av bandets grundare.

–Det uppstår en himmelsk klang när vi spelar tillsammans. Mötet mellan de klassiska instrumenten och de mer rockiga blir väldigt speciellt. Och om någon kommer på en idé så hakar jag på den och så hakar någon annan på och till slut är vi ett långt tåg som kör. Och det tyckte jag var en så bra bild av ett band.

Det som började som nattliga samtal mellan Simon Ljungman och Sebastian Ring på Kapellgatan 12 i Göteborg, där de båda då bodde, resulterade i starten av bandet SeLest. Ytterligare sex medlemmar kom till, varav fyra av dem kommer från orkestervärlden. Simon Ljungman tycker att det är kul att bandet är så genreöverskridande och drömmen är att spela både på rockklubbar och på konserthus.

Texterna till albumet är skrivna av Simon Ljungman, och många av dem handlar om hans storebror som dog i en bilolycka för tio år sen.

–Han har alltid funnits där och varit en tydlig inspiration och ledargestalt. Eftersom det bara är tre år mellan oss så har vi alltid gjort väldigt mycket ihop. När han startade band var det självklart för honom att fråga om jag ville vara med och spela gitarr i hans band, fastän jag inte kunde spela gitarr. Då lärde han mig. När han dog – han var bara 23 och jag var 20 – så blev det ett sådant otroligt stort tomrum, vi hade kontakt konstant, även när vi inte bodde ihop.

Den första texten om sin bror skrev Simon Ljungman redan samma vecka som han dog och sedan har han fortsatt skriva. Men texterna från den första tiden är inte med på plattan, de blev för privata.

Hur känns det nu när skivan släpps och alla kan lyssna på dina låtar?

–Det känns bra. De reaktionerna vi har fått är framför allt av människor som har liknande erfarenheter och som har tackat mig för att jag orkar och vågar. Vi i Sverige är så dåliga på att prata om sorg, vi vill gärna sopa det under mattan. Det borde vara så naturligt, men min erfarenhet är att när någon drabbas av sorg så blir folk rädda istället. Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det där.

Var det något du upplevde?

–Jag fick bra uppbackning från min omgivning, men jag hade behövt någon som sa ”Du behöver inte göra det här nu. Du behöver inte kämpa för att klara av studierna, det kommer att ordna sig. Just nu ska du bara ta hand om dig själv”.

Det har gått tio år och Simon Ljungman känner att han har kommit igenom sorgen, även om han fortfarande tycker att det känns tråkigt att inte kunna ringa sin bror och berätta saker som har hänt. SeLest blev vändningen – både privat och yrkesmässigt. Han beskriver bandet som att han har hittat hem i musiken.

–Jag och Sebastian hade samma längtan efter att göra något som träffar vårt eget hjärta. Det är dags att slänga bort alla kompromisser och göra någonting som vi tror på.

Trots att Simon Ljungman känner att han har hittat det som han verkligen vill satsa på nu så har han många andra projekt som han inte vill släppa. Han är gitarrist åt Håkan Hellström och i höst ska de ut på turné. Innan dess ska han spela in På spåret, där han är gitarrist i husbandet Augustifamiljen. Men i vår tänker han fokusera på SeLest. De har redan börjat jobba på nästa platta som ska ha mer puls och driv i sig.

–Den tar vid där Kapellgatan 12 slutar. Det är en hyllning till livet och den är mer ljus än Kapellgatan 12.