Ebba von Sydow laddar inför en lång bröllopshyra med kungliga förtecken. Mest nyfiken är hon, i ärlighetens namn, på den blivande brudgummen. " Han har hittat en kvinna med starka traditioner. Men jag hoppas det kommer att lysa igenom att det finns en Daniel Westling i detta bröllop också".
Foto: Karin Grip
Hon hade räknat med debatt och turbulens och säger att hon är van. Än har hon inte behövt plocka fram bettskenan, den rosa, från lådan i nattduksbordet. Men det är en sak när kritiken handlar om det hon gör, den rent journalistiska produkten. Som nu när hon är innehållsansvarig för SVT:s satsning Det kungliga bröllopet.
– Då blir jag mest taggad av en tuff debatt. Det är i alla fall inget som skrämmer mig.
De mer personliga påhoppen är något annat. Genom åren – Ebba von Sydow ger exemplen med ett snett, sorgset leende – har hon kallats allt från tjock och ful till hopplös och inkompetent. Senaste veckorna har det kommit nya smockor, hon har beskrivits som ytlig modebloggare, tårtprinsessa – och adlig blondin.
–Det gör mig upprörd, ledsen. Eller i alla fall förvånad. År 2010 har vi inte kommit längre än att man använder samma gamla härskartekniker för att förminska en ung kvinna och hennes kompetens. Och när man ställer frågor till mig börjar man ofta med sådana som: Å, lilla Ebba, hur ska du själv gifta dig och vilka tårtor tycker du är fina?
Nu stod hon förstås som sagofé i trailern till programserien och strödde glitter över en bröllopskrokan. Är det så enkelt som att ”Tingeling”-tv genererar idiotjournalistik?
Ebba von Sydow håller inte med, hävdar att det är en övertolkning.
–Det handlade om en trailer på fem sekunder, vars syfte var att väcka intresse. Vilket är en trailers uppgift. Dessutom är det här en modern kärlekssaga.
Är det inte att förminska Victoria – om vi ska hålla oss till härskartekniker – att säga att hon lever ett sagoliv? Nej, inte enligt Ebba von Sydow. För henne är en saga något fint och positivt.
–Och här finns alla ingredienser, vi har prinsessan och slottet och killen som kommer ridande på sin vita häst hela vägen från Ockelbo. Vi ska inte glömma att Victoria gjort ett modigt val. Och att de, precis som i sagan, fick vänta sju år på att få varandra.
Utanför slottsmurarna blåste det upp till storm redan innan SVT började sända sin kungliga serie. Många hann slå fast att det var fjäsk och fjanterier i strid med public service uppdrag, sedan drog programmen igång – och efteråt, ja då suckade flera tv- kritiker, bland annat Rebecka Åhlund här i SvD, att det mest var tunt och tråkigt.
Som den lugna punkten i stormens öga sitter Ebba von Sydow i sitt nyrenoverade kök, bjuder på kaffe med apelsinklyftor – det fanns inga kakor hemma – och konstaterar att alla nya produkter måste sätta sig. Hon vet vad hon gör. Och hon vet att hon är bra på det hon gör när hon gör det.
När telefonen ringde och SVT:s Thomas Hall frågade om hon ville leda deras bröllopssatsning trodde hon förstås det var ett skämt. Sedan behövde hon ett dygns betänketid.
–Jag hade varit på Bonniers i nästan tio år, trivdes jättebra och var inne i ett spännande projekt. Men det här var en once in a lifetime-grej. Ibland måste man våga kasta sig ut.
Att det är just SVT:s uppgift att sända 15 timmars bröllopsprogram ser hon som självklart. Minst tre gånger under vårt samtal hinner hon slå fast att det handlar om en statsangelägenhet, den händelse som vi förutom valet kommer att minnas från 2010.
–Valbevakningen får, som ren jämförelse, 100 timmar i SVT, då är inte nyhets- och debattprogrammen inräknade. Men att kronprinsessans bröllop skulle kräva en ny sorts journalistik, som några hävdat, låter inte rimligt. Kanske kan bevakningen av kungafamiljen kompletteras med sånt som jag själv är intresserad av, till exempel hur det är att ha kunglighet som yrke? Några säger att de jobbar hela tiden, andra att de mest har semester. Vad är sant? Vet du?
Som ansvarig för programserien ska hon sätta in bröllopet i ett större sammanhang, också internationellt, försöka fånga folkfesten och hur Sverige laddar inför den 19 juni.
–Skälet till att just jag blivit innehållsansvarig handlar inte om att jag är intresserad av tyll och tårtor utan att jag är en genuint intresserad och nyfiken journalist som förhoppningsvis kan tillföra ett modernt tilltal.
Därmed inte sagt att hon är kungahusexpert. Eller ens har en egen gräddfil till hovets presstjänst.
–Jag får göra som alla andra. Ringa eller mejla och hoppas på svar. Men det ingår i mitt jobb att hitta experterna, till exempel Herman Lindqvist som varit Victorias historielärare och har en unik inblick i familjen.
Var går gränsen för det ni kan berätta?
–Det får vi väl testa.
Så det finns inga förbehåll, att du till exempel måste hålla dig väl med hovet?
–Nej, nej. Och jag är inte rädd för att hamna på kant med kungahuset heller. Det finns en konstig föreställning att om man jobbar med det här materialet måste man gå till slottet och hovniga. Det skulle jag aldrig göra.
–Men jag är optimistisk, på gränsen till dumdristig. Därför tror jag man kan göra helt vanliga och bra intervjuer också med medlemmarna i kungafamiljen. Nu finns så konstiga kontraster. Inte bara att ett modernt samhälle har monarki utan också att den väcker sådan respekt. De mest hårdhudade journalister blir nervösa och handsvettiga när de träffar en kunglighet, det är ju jättemärkligt.
Det är Daniel Westling hon själv helst skulle vilja träffa.
–Vad fick honom att ta sig från Ockelbo och få alla de där direktörerna att träna på sitt gym, uppenbarligen måste han vara en duktig och driven entreprenör. När vanliga tjejer, typ norska Mette Marit, gifter sig med prinsar beskrivs det som fantastiska askungesagor. När en kille gör samma sak talar man bara om hur jobbigt det kommer att bli för honom att leva i skuggan av en kvinna. Alla verkar tycka synd om Daniel. Sånt hade jag velat tala med honom om.
De var på samma bröllop förra sommaren. Men då kom Ebba von Sydow inte ens på tanken att gå fram till honom – eller till hans blivande hustru.
–Jag är inte typen som flyter runt och minglar. I stället hamnade jag i en djup diskussion om kulturjournalistik och annat spännande. Men det är klart, hade jag vetat att jag skulle få det här jobbet hade jag nog försökt prata med dem.
Som barn, hemma i Göteborg, drömde hon aldrig några prinsessdrömmar. Mer om att bli rockstjärna.
–Jag kommer inte från ett hem där vi firat kungafamiljens födelsedagar direkt. Även om vi alltid haft Svensk Damtidning. Min utmaning just nu är inte att locka de redan frälsta utan en yngre publik. Victorias bröllop kommer att gå rakt ner i tv-arkivet, det här är bilder som jag och min generation kommer att få leva med.
Hur stor den rojalistiska yran är bland dagens 30-åringar vet hon inte. Ännu.
–Men det är sånt jag vill ta reda på, om intresset är störst här på Östermalm – eller i Ockelbo. Det är så lätt att få en stockholmifierad bild på samma sätt som debatten om mediebevakningen utgår från välformulerade personer inom politik, media och näringsliv i Stockholm. Jag vill veta vad man tycker och tänker ute i landet.
Något vet hon, och upprepar i alla tänkbara sammanhang. Som att 75 procent av svenska folket vill ha kvar monarkin.
Hur rojalistisk är du själv på skalan ett till tio?
–Eftersom jag jobbar med det här programmet vore det fel att ta ställning för eller emot monarkin.
Va, det låter som du egentligen är republikan?
–Som sagt, det vore fel att ta ställning eftersom jag jobbar med bröllopsserien. Det gäller alla inom redaktionen. Jag har lättare att svara på hur fascinerad jag är av kungahuset. Då är det en klar tia. Men jag tog jobbet som journalist, inte som rojalist.
Snabbt och utan att spilla trycker hon i sig ytterligare en apelsinklyfta, lägger skalbiten på en servett och påminner att även republikaner är fascinerade av frågan.
–Se bara vilken tid och kraft Peter Althin och gänget i republikanska föreningen lägger på det här just nu.
SVT:s bröllopsserie är blankpolerad från kritisk granskning, vilket väckt många arga röster. Ebba von Sydow konstaterar lugnt att hon inte är någon granskande journalist, den uppgiften klarar andra bättre. För henne har det räckt med stressen att stå framför tv-kameran. Och hur det nya jobbet kommer att påverka hennes privata förhållande.
–Min sambo jobbar på TV4, det innebär vissa risker att vara i samma bransch. Det vore ju tråkigt om vi skulle flytta isär nu när vi köpt och renoverat en lägenhet.
I så fall vore det väl ändå värre om kärleken går i kras?
– Jo, visserligen. Men jag är en praktiskt lagd kvinna.
Praktiskt lagda kvinnor lever sällan utan reservplaner. Så det är klart att Ebba von Sydow har en yrkesmässig plan B efter 19 juni, när hennes projektanställning går ut. Om hon inte får fortsätta på SVT.
–Då kan jag tänka mig att läsa litteraturhistoria på universitetet. Eller till och med flytta hem till Göteborg.
–Tv har egentligen aldrig varit min dröm och genom åren har jag konsekvent tackat nej till Let’s dance och andra lekprogram. Men vi får väl se.
Att hon direkt efter de kungliga bröllopsförberedelserna skulle kasta sig ut i rent privata verkar mindre troligt. Dels verkar hennes sambo inte drömma om något storslaget kyrkbröllop. Därtill kan man misstänka att hon själv fått nog av ämnet. Andra, många andra, kommer att följa i Victorias och Daniels spår så långt deras ork och ekonomi tillåter. I premiärprogrammet av tv-serien besökte Ebba von Sydow en bröllopsfixare i New York som tyckte man skulle satsa allt på sitt livs största dag – samtidigt som hon erkände att viktigast på hennes egen bröllopsdag var när hon fick en lapp av sin blivande man där han skrev att han älskade henne.
–Visst var det bra, hon säljer dyra drömmar men blev själv salig på en liten sketen lapp! Jag hoppas Victoria också får en lapp av Daniel på deras bröllopsdag, att den blir viktigare än den halva miljon som tittar på kortegen.
Att Ebba von Sydow hjälper till att skapa orealistiska drömmar genom tv-serien …
–…håller jag inte med om. Jag visar på galenskaper men vill också inspirera de som är intresserade, skildra fenomenet som det är. Men jag kommer inte, det kan jag lova dig, att bli chefredaktör för något av alla bröllopsmagasin efteråt. Det är inte giftermålet i sig som är lockande utan den journalistiska utmaningen. Jag hade varit lika engagerad om Stockholm fått ett OS.
Nja, det där sista var väl ändå en lögn. Det är klart att kärleken sätter extra krydda på ett av vårens mest omstridda tv-uppdrag – och får bettskenor, också rosa, att vila i frid. Särskilt om man som Ebba von Sydow älskar lyckliga slut.
