Visst är samtidsmänniskan en mångsysslare, men vi har aldrig tidigare haft så många Hollywoodstjärnor, proffs-minglare och artister som förutom sina ordinarie sysslor även designar kläder. I början av maj gick exempelvis H&M ut med att moderedaktören Anna Dello Russo skapat en kollektion med glamorösa accessoarer åt kedjan och nyligen släppte festfixaren Rebecca Simonsson sin andra kollektion för Solo. Även fotbollsspelaren David Beckham, megastjärnan Madonna och skådespelerskan Chloë Sevigny designar. Fotbollsspelaren för H&M, megastjärnan för amerikanska Macy’s och skådespelerskan för den trendledande butiken Opening Ceremony, som finns i New York och Tokyo. Jag träffade skådespelerskan, som slog igenom med kultklassikern Kids, i samband med att hennes första kollektion lanserades. ”Jag tog med mig några plagg som jag gillade från min garderob och sedan skapade vi en kollektion baserad på min stil”, sa hon då.

Ett liknande svar gav Nina Persson från the Cardigans när hon berättade om sin kollektion för Hope som kom ut 2010. Designern Ann Ringstrand blev hembjuden till sångerskans hus i Harlem och duon tillbringade timmar i klädkammaren. Samarbetet inspirerade senare Nina Persson att gå en sykurs, men hennes främsta uppgift var även här att tycka. Idén med kändiskollektioner är nämligen att sälja kändisens smak.

Under 2000-talet har samarbeten blivit den absoluta största modetrenden. Entusiasm och mediautrymme skapas med hjälp av personer och varumärken som de flesta känner till. Först ut var billiga varianter av kreationer från välkända modehus som Stella McCartney, Diane von Furstenberg och Alexander McQueen. En del av kollektionerna skapade tumult, medan andra reades ut när nyhetens behag svalnat både hos såväl journalister som konsumenter. Nu har designerna ersatts av kändisar. Visst fortsätter modehus och kedjor att samarbeta, men det är kollektioner skapade av kändisar som tagit över och därför ser vi nu också fler och fler svenska varianter på trenden. Exempelvis har JC skapar jeansshorts med Aftonbladets Sofi Fahrman och Solo har uppvaktat minglare på Stureplan. I dag är nämligen alla med en mediaplattform potentiella modeskapare.

Vad är det då som är så lockande med att bära Rebecca Simonssons genomskinliga klänningar? Jo, de låter oss komma nära. Kändiskollektionerna erbjuder en möjlighet för bloggläsare att festa i likadan kreation som deras förebild och Beckham-entusiaster att bära idolens egna kalsonger. Samtidigt förvanskar trenden yrkesrollen designer.

En vän arbetar på en kedja som var tidig med att släppa kändiskollektioner. När hon och de andra på designavdelningen informerades om att en kollektion av en bloggare skulle lanseras var hennes reaktion ”kommer allmänheten tro att vem som helst kan designa nu?”. Självklart inte, är det enkla svaret – men attraktionskraften ligger i att kändisarna varit involverade i designprocessen. Vad är det annars för vits för oss konsumenter att köpa plaggen?

En dokumentär från 2008 visar hur Kate Moss ber designteamet på Topshop kopiera hennes vintagefynd rakt av. Metoden är självklart tvivelaktig, men hela idén med att sälja någons stil gör att det snabbaste och mest effektiva sättet att lyckas är att återskapa kopior av plagg som vi konsumenter känner igen från paparazzibilder. Att en mer eller mindre känd designer skapat originalet och att en annan designer sedan justerar kopian är någon som få konsumenter funderar över.

Jag undrar hur många timmar en kändis i genomsnitt lägger ned på sin kollektion. Det borde trots allt vara den allra viktigaste frågan för konsumenter vars önskan är att vara nära någon. I de flesta fall verkar upplägget mest röra sig om en namntransaktion.

2009 poserade David Beckham i kalsonger i en kampanj för Armani och 2012 visar han upp sig i sina egna underkläder för H&M. Jag har svårt att tänka mig att fotbollsstjärnan och mångmiljonären verkligen bär kedjans billiga kalsonger, precis som jag har svårt att tänka mig att Estée Lauder’s parfymansikte Gwyneth Paltrow skulle klä sig i plagg från Lindex. För mig påminner skådespelerskans uppdykande på reklamaffischerna snarare om fenomenet med Hollywoodstjärnor som i smyg gör Whiskeyreklam i Japan. Liksom Korea, där Paltrow tidigare gjort samma sak, är Sverige så litet att hemmamarknaden inte behöver få reda på extraknäcket. Det verkar vara attityden bakom beslutet.

Liksom kändiskollektioner säljer kändisparfymer som aldrig förr. Trenden gör vår fixering vid kändisar tydlig, men kanske ännu mer nutidens besatthet av våra egna varumärken. Det räcker nämligen inte längre att köpa ett par kalsonger från H&M, utan det ska vara Davids H&M-kalsonger. Och Gwyneths randiga Lindex-tröja, Sofis JC-shorts och Chloës blommiga Opening Ceremony-klänning. Kändisstämpeln får vardagliga plagg att verka mer intressanta, men inte för mig. I mina ögon påminner kändiskollektionerna allt för ofta om kejsarens nya kläder.