Betyg: 3 av 6
Dear John är filmen som slutligen petade ner Avatar efter sju veckor på biotoppens förstaplats i USA. Vidare är det efter hundsnyftaren Hachiko – en vän för livet den andra filmen av Lasse Hallström som har Sverigepremiär i år. Slutligen har filmen, trots titel och regissörens nationella ursprung, ingenting med Lars-Magnus Lindgrens Oscarsnominerade klassiker Käre John från 1964 att göra.
Vilket är synd, för Hallström hade gärna fått kötta upp sin Hollywoodfilm med något av föregångarens starka närvarokänsla. Särskilt som det är ett riktigt klassiskt kärleksdrama inkluderande obligatoriska ingredienser såsom älskog på höskulle, påtvingad separation och svåra livsval med påföljande kval.
Här är det den tystlåtne, lite hemlighetsfulla hunken John och den goda smarta vackra Savannah som blir djupt förälskade när han är hemma i Chesterton på tvåveckorspermis från armén. Men fjorton dagar går som bekant fort och därefter vidtar en tät korrespondens dem emellan. Med välbeprövat filmspråk – bilder av pennor som skrapar mot papper, kuvert som stämplas, postsäckar som far över jordklotet och ögon som inte kan släppa bläckraderna de är fästa vid – skapar Hallström fram till halvtid svåremotståndlig romantik. Men så just inför den ljuva återföreningen inträffar terrorattackerna i New York och Washington och John står inför valet mellan att svika sin älskade och att svika sitt land och, ja, som den rättskaffens karl han är vinner förstås fosterlandet.
Och i samma stund går tyvärr mycket av filmens kvaliteter förlorade. De två unga upphör att vara människor av kött och blod för att istället bli filmhjältar, strålande av självuppoffring, rättskaffenhet och det moraliskt rätta beslutets godhet. Resten av tiden ägnar de faktiskt åt att överträffa varandra i just detta. Jag kan inte släppa tanken på hur mycket intressantare filmen blivit om John som ende man i sin trupp lämnat armén just när den behövde honom som mest, för att ägna sig åt egenlycka med sin snygga tjej och hur samvetskvalen småningom börjat äta upp honom inifrån.
Men då vore ju inte Dear John en Hollywoodfilm signerad Lasse Hallström, heller. Den genren befolkas nämligen nästintill uteslutande av godhjärtade, på sin höjd lite busiga, karaktärer – må de vara chokladtillverkare, musikprofessorer, författare eller självaste Giacomo Casanova. Och precis som flertalet av dessa filmer ruskar heller inte Dear John riktigt om. Det är välproducerat, välspelat och välfotograferat men föga omtumlande. Snyggt men aldrig sexigt – trots att kärlek, längtan och åtrå är det nav som handlingen utspelas kring.
För tillfället arbetar Hallström med The danish girl, en film om den första personen som bytte kön, med Nicole Kidman i huvudrollen. Han har även långt gångna planer på en berättelse om de Beauvoir och Sartre och deras öppna förhållande. Jag hoppas innerligt att det tas ut större svängar i de produktionerna, som på pappret låter så lovande.
