Omkring en och en halv miljon tittare har följt bildandet av dansbandet Lennartz.

–När vi premiärvisade serien på Göteborgs filmfestival fick jag en första hint om vilka reaktioner det skulle bli. Efter visningen hann vi knappt upp på scen för att presentera skådespelarna förrän publiken började vråla och applådera, säger SVT:s programmarknadsförare Magnus Telander, som har all anledning att vara nöjd.

SVT hade hoppats på en miljon tittare, men så många som 1,5 miljoner såg första avsnittet av Leende guldbruna ögon. Som en jämförelse följs väl inkörda Hem till byn och uppmärksammade Höök av en miljon tittare vardera.

–Just nu samlar jag på förfrågningar om Lennartz-spelningar. Bland annat Pridefestivalen har hört av sig. Jag har hört knystas att om erbjudandet har tillräckligt hög dignitet kan bandet tänka sig att göra en spelning, säger Magnus Telander.

Han tror att succén hänger ihop med att ”skrattspegeln i serien är ställd åt flera olika håll” när både dansband, hip hop-scenen och mediesvängen får sina humoristiska slängar av sleven.

Dansbandsbloggaren och före detta Aftonbladetkrönikören Mikael Nystås tror inte att tittarsuccén kommer att öka tillströmningen till dansbanorna i sommar. Ändå hoppas han att Leende guldbruna ögon ska påverka dansbandsscenen i positiv riktning. Förra årets samarbete mellan Teddybears STHLM och Torgny Melins var ett uppsving och en dörröppnare till vad han kallar ”hippa ställen” som P3 Guld-galan, Hultsfreds- och Arvikafestivalen.

Mikael Nystås har medverkat som expertkommentator i bland annat Lantz i P1. Senast handlade det om Leende guldbruna ögon. Vikarierande programledaren Amanda Rydman gjorde inte någon hemlighet av sin mindre goda koll på ämnet.

–Journalister och folk i akademiska miljöer utgör ofta en storstadselit med en fascination för dansbanden och hur fenomenet överhuvudtaget kan finnas, kommenterar Mikael Nystås det nymornade intresset för hans favoritgenre.

Thorleif Torstensson front­figur i Thorleifs, en av de fixstjärnor som hyllas i Leende guldbruna ögon, tycker att serien visar dansbandsmusiken med djup värdighet.

–Alla i dansbandsvärlden har fångats av serien. Många vaknade nog av den främlingsfientlighet som skildras. Vi har alla något att lära oss om fenomenet fördomar.

Men den tillspetsade beskrivning av ett fördomsfullt dansbands-Sverige som kommer fram i tv-serien stämmer inte med verklighetens ganska snälla bransch, anser Mikael Nystås. Han tycker att serien sätter fingret på en viktig problematik, men menar att den rasism Lennart utsätts för är ett samhällsproblem och inte ett specifikt dansbandsproblem.

Diana Thylin, chefredaktör på dansbands- och schlagertidningen Får jag lov, håller med.

–Eftersom musiken är helsvensk och kom till under en tid då Sverige såg ut på ett annat sätt, är det helsvenska killar som dominerar genren.

Men tv-seriens bild av en helt etniskt svensk dansbandsvärld stämmer inte, påpekar hon. Det finns flera dansbandsmusiker som, liksom Lennart, är adopterade. En av dem är Simon Lundin, trummis i The Expanders. Han säger sig inte ha mött värre fördomar än att någon flinar i publiken, något han själv ”bara garvar åt”.

The Expanders kapellmästare Jan-Åke Lahti har däremot fått kommentarer från personer som kopplar Simon Lundins yrkesskicklighet till urgamla vanföreställningar om hudfärg.

–De säger ”vad kul, det är ju inte så vanligt med färgade i dansband. Och vad skicklig han är, han har väl rytmen i blodet”.