–Stora nyhetshändelser eller obskyra notiser – allt kan tjäna som inspiration, säger regissören Marcus Lindeen som ska börja lusläsa tidningar i sommar för att hitta ett lämpligt ämne för det som ska bli den första Rapporten i Riksteaterns planerade serie samtidsteater, kallad Rapporter.

Riksteatern vill fånga upp samtidsfenomen snabbare och omgestalta dem på scenen. Uppdraget att utveckla en ny arbetsmetod som avsevärt förkortar processen från idé till föreställning har gått till Marcus Lindeen, som 2006 gjorde uppmärksammad regidebut med den kritikerrosade föreställningen Ångrarna på Stockholms stadsteater, baserad på samtal mellan två män som ångrar sitt könsbyte.

Just nu är Marcus Lindeen i‑USA och ska senare till Toronto i Kanada för att visa Regretters på filmfestivaler, det vill säga filmversionen av Ångrarna som nyligen hade hyllad biopremiär i‑Sverige.

Med sin journalistiska bakgrund, på bland annat Svenska Dagbladet och Sveriges Radios kulturprogram Flipper, är Marcus Lindeen intresserad av vidareutveckla dokumentärteatern. Något han började med redan under regiutbildningen på Dramatiska institutet.

–Som journalist stimulerades jag av tempot och älskade att ha verkligheten som material, men var frustrerad över begränsningen i att gestalta det. Nu kan jag använda verkligheten som input och fiktionen som uttrycksmedel. Genom att filtrera verkligheten genom teatern hoppas jag nå nya dimensioner, mer poetiska eller fördjupande än i journalistiken. Det handlar också om formatet, teatern ger ett annat utrymme, förklarar Marcus Lindeen.

Tillsammans med radiojournalisten Rosa Fernandez ska han utveckla manus utifrån intervjuer och research kring ett ämne. De inspelade intervjuerna ska ligga till grund för manuset. Musikern och kompositören Hans Appelqvist kommer att ha en medskapande roll på scenen tillsammans med de tre skådespelarna.

–Kanske kommer en av skådespelarna att vara icke-professionell, en person som gestaltar sin egen historia, säger Marcus Lindeen, som använde sig av det greppet i sin examensföreställning från Dramatiska institutet, En annan kamp.

–Dokumentärteater är inget nytt fenomen utan går i vågor. För mig är metoden också intressant i arbetet med skådespelarna. De har ju chans att träffa personen de ska gestalta, vilket innebär att de får jobba med rollen utifrån och in istället för det vanliga: inifrån och ut. Det är en utmaning även för dem.

Tanken är att Rapporter ska bli ett återkommande inslag på Riksteatern, en serie med utgångspunkt i Lindeens metod men med andra konstellationer av scenkonstnärer.

Ett annat sätt att flytta teatern närmare vår tid är att uppdatera klassiker. Regissören Sara Giese iscensätter i samarbete mellan Riksteatern och Dalateatern en omstöpt version av Henrik Ibsens drama Hedda Gabler (premiär i‑Avesta 29/9). I Anna Köléns ännu inte klara bearbetning har den frustrerade, nygifta generalsdottern Hedda förflyttats till 1930-talet. Makens konkurrent, författargeniet Eilert Lövborg, har blivit Elin Lövborg.

–Vi har tittat på Fogelstadgruppen. Karin Boye är också en förebild för den nya intellektuella kvinnan. Slutet av 1920- och början av 30-talet var en brytpunkt för kvinnorna. De fick tillträde till den akademiska världen, hade rösträtt och kunde komma in i riksdagen. Samtidig levde det gammeldags hemmafruidealet kvar, säger Sara Giese.

Genom att flytta fram pjäsen tydliggörs Heddas kluvenhet mellan den uppfostran hon fått och det konventionella liv hon lever, menar regissören. Elin Lövborg blir sinnebilden för det liv Hedda drömmer om.

–Vår tolkning handlar om valen, vad Hedda väljer bort. Bisexualitet är också ett spår. Homosexualitet var förbjuden på 30-talet men levdes ut i vissa kretsar. Temat att stå utanför normerna är aktuellt idag med.