Polisaspiranterna Elina Sandqvist och Linus Hanson konstaterar att den amerikanska polisfilmens brutala värld inte har mycket gemensamt med svensk verklighet.
Foto: INGVAR KARMHED/MONTAGE SVD
”Tom är en bra polis – han till och med blöder blått.”
Från biostolen bredvid mig hörs ett halvkvävt fniss. På duken rullar den amerikanska polisfilmen Street kings och Linus Hanson, förstaårselev på Polishögskolan, har svårt att hålla sig för skratt när han hör kommissarie Wander (Forest Whitaker) försvara den våldsamme polisen Tom Ludlow (Keanu Reeves). På min andra sida sitter hans kursare Elina Sandqvist.
–Jag känner mig lugn och trygg, för att jag vet att så här är det inte att vara polis i Sverige, säger hon senare, över en kopp te på ett fik nära biografen.
Street kings är en dystopisk berättelse om en liten grupp elitpoliser inom Los Angeles-polisen LAPD. Veteranen Ludlow är en vanemässig regelbrytare som ”städar upp” i staden genom att skjuta misstänka till döds, tvinga fram bekännelser med våld och plantera bevis för att försäkra sig om att skurkarna verkligen döms. För sina kollegor är han en ovärderlig tillgång, och alla håller honom om ryggen – tills Ludlow börjar undersöka mordet på en kollega som verkar ha kopplingar till poliskorruption. Då blir han plötsligt själv en måltavla.
–Det är en ganska beklämmande bild som förmedlas i filmen. Här står polisen för alla de saker som jag som polis vill bekämpa. Och ”hjälten” är ju en helt värdelös polis som framställs som en person med god moral - det är helt skruvat, säger Linus Hanson.
Street kings bygger på ett manus av James Ellroy och är regisserad av David Ayer, en före detta marinsoldat som växte upp i Los Angeles ruffigaste kvarter. Han har många vänner inom Los Angeles-polisen och de har reagerat positivt på filmen.
–De förstår att det är fiktion, att vi har tagit oss friheter med verklighetsförankringen. För dem är det viktigt att själva arbetet, uniformerna och poliskulturen skildras korrekt, säger David Ayer.
Precis som i Ayers förra film, Training day med Denzel Washington, fokuserar Street kings på ”bad cops” – snutar som använder överdrivet mycket våld, skiter i reglerna eller till och med utnyttjar sin ställning för egen vinnings skull. Den dåliga snuten är en vanligt förekommande karaktär i moderna polisfilmer, där helyllepolisen är så gott som utrotad.
–Den goda polisen är inte lika intressant, den figuren för inte med sig lika mycket dramatik. Det finns drama i själva polisarbetet, att jaga boven, men om man har en korrupt snut intensifieras dramat eftersom han inte bara behöver handskas med skurken utan också med sina kollegor. Och så är det också en hemlig dagdröm för många, att vara helt frikopplad från all moral. Att stå över lagen - att vara kung, säger David Ayer.
Varför har det kommit så många filmer om korrupta poliser på senare år?
–Man måste höja de känslomässiga insatserna. Dirty Harry-filmerna handlade om den våldsamme vägpolisen, filmerna i dag handlar mer om hur systemet håller på att ruttna inifrån.
Men de moderna polisfilmerna innehåller sällan moderna kvinnoporträtt. I Street kings dyker kvinnor i stort sett bara upp i roller som fruar och flickvänner.
–Det är en hierarkisk mansdominerad värld, men jag har träffat fantastiska kvinnliga poliser som är lika starka på gatan som sina manliga kollegor. Men de här elitenheterna är fortfarande nästan helt manliga, de tenderar att vara riktiga herrklubbar, säger David Ayer.
–Det kändes lite tråkigt, säger Elina Sandqvist. Jag reagerade på att den enda kvinnliga polisen i filmen fanns bland dem som sköt salut på begravningen. Där fick hon vara med.
Och även om amerikansk polisfilm befinner sig långt från svensk polisverklighet så påverkar filmerna vår bild av polisarbete. Många svenskar kan mer om amerikanskt polisförfarande än om våra svenska regler. Tonåringar som kan rabbla ”you have the right to remain silent…” har svårigheter att skilja på anhållande och häktning.
–Polisyrket är världens mest porträtterade yrke, säger Linus Hanson. Innan jag började på Polishögskolan hade att jag pratat med poliser några gånger och var ytligt bekant med två. Däremot har jag sett hur många polisfilmer som helst. Så det är klart att man är extremt påverkad, samtidigt som man har ett kritiskt tänkande.
Linus Hanson och Elina Sandqvist hör till en ny generation svenska poliser. Han har teaterbakgrund och 300 universitetspoäng inom sociologi, stadskunskap och historia, hon har jobbat som möbelinköpare och mentalskötare. De är båda runt 30 år, i ett yrke som förr i tiden rekryterade direkt från lumpen.
På det bullriga kaféet pratar de om vikten att hålla blicken på arbetet, att inte fundera på vad de brottslingar man tagit får för straff utan bara se till att göra sitt jobb så bra som möjligt. Annars är det lätt att drabbas av den bitterhet som kan – åtminstone i filmens värld – resultera i korruption och våldsamhet.
–Sedan tror jag att det är jätteviktigt vad man har för grundsyn på varför människor begår brott. Tror man att det beror på att folk är dumma eller elaka så är det nog mycket svårare att hålla sig positiv. Men om man däremot förstår att folk begår de här handlingarna för att de befinner sig i en viss situation eller har upplevt vissa saker, om man kan skilja på handling och person, då tror jag att det är lättare, säger Linus Hanson.
Som dramatisk figur fungerar uppenbarligen den dålige snuten. Men vad är det för budskap som förmedlas? Vad vill David Ayer säga med sin skildring av poliser som korrupta och våldsamma?
–I första hand vill jag att publiken ska bli underhållen, i andra hand lite mer medvetna om våra institutioner. Som medborgare är det vårt jobb att ifrågasätta och kräva att myndigheterna är ansvariga inför oss. Vi är ju deras chefer, när allt kommer till kritan.
