Efter succéromanerna ”Snabba cash” (2006), ”Aldrig fucka upp” (2008) och ”Livet deluxe” (2011) väljer Jens Lapidus nu att fortsätta utforskningen av den värld som kallas Stockholm noir i en för honom ny litterär form: novellens. ”Mamma försökte”, som den nya boken heter, består av ett dussin noveller där mycket känns igen men där också en del nya sidor hos författarskapet anas.

I flera av texterna dyker personer från romanerna upp: Javier möter vi under en rättegång. Gangsterprinsessan Nathalie sitter på ett flygplan och utsätts för slemmiga närmanden av gubben i sätet bredvid. Ratko och Radovan är på en, för att uttrycka det diplomatiskt, annorlunda jaktsafari i Afrika. Bilden av romanfigurerna förtätas här, och det är skickligt gjort inte minst med tanke på att texterna också fungerar utan tidigare kännedom om förlagorna.

Det är inte lätt att omsätta kriminalintriger i novellform. Lapidus lyckas överlag väl. Med snabba och precisa penseldrag och språklig intensitet fångas personerna i ytterst laddade situationer eller vändpunkter. Lojaliteter bryts. Girigheten triumferar. Ett litet men avgörande misstag begås.

Liksom tidigare handlar det om hat, hämnd, svek och rädsla. Trots det knappa utrymmet blir resultatet fullödiga historier. Moraliska dilemman på båda sidor om rättvisan skildras effektivt och koncentrerat. Försvarsadvokaten som blir varse att hans klient är skyldig och ett riktigt svin. Affärsjuristen som efter uteblivet partnerskap på byrån gör en Lisbeth Salander och drar med de stora stålarna till ett fjärran skatteparadis.

Underhuggaren som plötsligt får nog och knivhugger kollegan som är snäppet över i den kriminella näringskedjan. Om man ska vara kritisk mot något är det att ett par av texterna lägger sig lite för nära den konventionella bilden av en novell som något som ska ha en överraskande slutpoäng. Överraskningen är ibland minst sagt väntad.

Mycket känns som sagt igen. Tecken på nyorientering finns framför allt i den underliga och skeva novellen ”Alboraz-massivet”. Ett gäng killkompisar åker på skidsemester till Iran(!). Det är extrem off pist-åkning som gäller. Naturligtvis går det riktigt åt helvete. Här finns inslag som leder tankarna till Edgar Allen Poes fasansfulla texter om att bli levande begravd, men här finns också ett slags fantastik av det surrealistiska slaget som verkligen markerar något nytt i detta i övrigt stabila och pålitliga författarskap.