Från fattig pojke, chaiwallah, till rikskändis. Berättelsen om Jamal, en outbildad tonåring från Bombays ökända slum som vinner tv-showen Vem vill bli miljonär har blivit en internationell filmsuccé och redan fått mängder av utmärkelser. Både vid amerikanska Golden globe och brittiska Bafta knep Slumdog millionaire priset för bästa film. Inför Oscarsgalan är förväntningarna skyhöga.
Filmen, som är en brittisk produktion, är både en skildring av urban misär och en historia om att lyckas mot alla odds. Regissören Danny Boyle, bland annat känd för Trainspotting, väjer inte för några av de skitiga verkligheter som finns sida vid sida med Indiens nya skyskrapor och shoppingcenter – barn som lever på soptippar, tiggeri, prostitution och maffia.
Kort sagt ämnen som faller utanför de flesta Bollywoodfilmers radar. Där förblir historiska dramer, storstadsglamour och hårdkokta actionfilmer, kryddade med spektakulära sång- och dansnummer huvudteman. Detta trots att mer än 40 procent av Indiens befolkning lever på mindre än 1,25 dollar per dag – Världsbankens nya mått för absolut fattigdom. Städernas slumområden växer i takt med att allt fler lämnar landsbygden i jakt på jobb.
Överlag pyser det av stolthet i indisk media över att en film med indiskt tema fått ett sådant internationellt genomslag. Men alla gillar inte att landets fattigdom uppmärksammas och filmens titel har anklagats för att förolämpa fattiga.
–Vi är inga slumhundar, ropade sluminvånare i delstaten Bihar nyligen och attackerade en biograf som visade filmen.
Kritiken fick extra näring när den indiska filmindustrins superstjärna och grand old man, Amitabh Bachchan, på sin blogg ifrågasatte om filmen skulle ha blivit lika framgångsrik med en indisk regissör. Han påminde också att det även i de mest utvecklade länder finns en baksida som frodas. Senare tog Amitabh Bachchan delvis tillbaka inlägget, men då var redan debatten i full gång.
Filmens manus bygger på romanen Q&A av den indiske diplomaten Vikas Swarup. Liksom de flesta framgångsrika indiska författare kommer Vikas Swarup själv från en välbeställd medelklass och har fått försvara sig mot anklagelser om att profitera på fattigdom.
–Fattigdom säljer inte. Det gör däremot en gripande historia och det här är en historia som grundas i djupet av människors känslor: ilska, begär och avund, sade han nyligen till Hindustan Times.
Filmaren och filmkritikern Khalid Mohamed tycker att Danny Boyle har slagit huvudet på spiken med Slumdog millionaire.
–Jag tar av mig hatten. Han har lyckats fånga hur det ser ut i slummen och hur maffian arbetar. Vi är inte ett rikt land och varför skulle vi inte visa det? undrar han.
Att filmen hittills inte blivit någon stor succé bland den indiska landsbygdspubliken förvånar honom inte.
–De vill ha verklighetsflykt och action. Det här är en film gjord för en utbildad, västerländsk publik.
Samtidigt tycker Khalid Mohamed att indisk film fått ett oförtjänt rykte om att bara bestå av ytliga Bollywoodrullar.
–Indien är världens största filmproducent och mycket av det som görs är långt ifrån Bollywood. Visst når filmerna med mångmiljonbudget ut mest, men det finns också massor av lågbudgetfilmer som tar upp fattigdom och frågor som rör medelklassen.
Trots att Indiens brokiga filmindustri fascinerar många slår få indiska filmer stort utanför landets gränser. Bara två Oscarsstatyetter har hamnat i indiska händer, ett delat pris för bästa kostym och ett hederspris till filmmakaren Satyajit Ray.
På söndag är chanserna stora. A R Rahman är redan en av Indiens mest hyllade filmkompositörer och har med Slumdog millionaire blivit känd utomlands. Han är nominerad både i kategorierna bästa filmmusik och bästa sång och på Youtube har filmens ledmotiv, den medryckande hindihiten Jai Ho, redan haft över 1,2 miljoner besökare.
