- Skutt! Skutt! Titta Skutt! Titta Skutt hemma!

Jag har precis hämtat Edit på dagis och hennes ögon är runda och uppspärrade. Hon skakar av iver.

–Du ska få en tallrik sojayoghurt, försöker jag.

–Neeeej! Skutt! Skutt! Hejaaa Baaamsee...

Edit är knappt två och förhäxad av Bamsefranchisen.

Det började med en ärvd Lille Skutt-pyjamas. Sedan fick hon syn på en Bamsetidning hos farmor och farfar. Så en Lille Skutt-mössa, en tandkräm med Bamse på, en Bamsesång och en Bamsefilm. Nu är ”Titta Skutt!” mantrat varje dag efter dagis.

Vi har haft samma tendenser med Pippi Långstrump. Det började med en sångbok, fortsatte med en klänning, Junibacken, en trio gummifigurer – Pippi, Tommy och Annika – men vi bromsade före filmerna. Mumin är på gång att utvecklas till en liknande sjukdom, ty även Tove Janssons berättelser har förpassats till marginalen i ett imperium som består av mjukdjur, kläder, porslin och illa tecknade bilderböcker. Härnäst kommer Disney, Barbie, Hello Kitty... det tar aldrig slut.

Till en början var det lite sött med Bamsemanin. Bamse påminner om ett sjuttiotal då vi ännu inte flumförklarat alla ideal utanför treenigheten arbete, konsumtion och tillväxt. Men 2010 är Bamse inte en stark, snäll björn som förespråkar medmänsklighet framför girighet. För Edit är han mer en livsstilsikon än en seriefigur, ett smilande varumärke som sprider sig som en cancer till alla delar av hennes tillvaro, från tandborsten till vintermössan. Bamse är en Nike swoosh på dunderhonung.

På organisationen Superbrands årliga lista över Sveriges tyngsta varumärken hittar man 7 Eleven, Absolut, Ajax, och jovisst: Bamse. Kalle Anka, Lego, Pippi Långstrump och Star wars är andra exempel på varumärken som koloniserar barnens hjärnor i tidig ålder och som enligt Superbrandssajten ”uppnått ett förstklassigt rykte inom sitt område och i jämförelse med sina konkurrenter erbjuder sina kunder betydande emotionella och/eller rationella fördelar, mervärden som kunden medvetet eller omedvetet vill ha, känner igen och är beredd att betala för”.

Bamses största triumf var när han och hans vänner gjorde Vargen snäll bara genom att vara hyggliga mot honom. Att Krösus sedan köpte Bamses själ talar vi tyst om, så om kvällen bäddar Edit ner sin flaska med Bamsebadskum (”Med dunderhonung som gör huden mjuk!”) i dockvagnen så att den ska få sova.

Det är upp till oss föräldrar att styra upp våra småbarns populärkulturdiet, men det är inte lätt. När till och med Bamse – en gång skylld för kommunism – förvandlats till en sniken krämare, då är det bara att slänga ut skiten och börja om från scratch. Varsågod, Edit:

Kottar. Pinnar. Jesus.