Gina Dirawi.
Foto: dan hansson
De senaste månaderna har det handlat om Melodifestivalen för Gina Dirawi. Tillsammans med Sarah Dawn Finer och Helena Bergström håller hon i Sveriges största underhållningsprogram i SVT. Redan som 20-åring var hon med i Sommar i P1.
– Men jag tackade nej först för jag förstod inte hur stort det var.
Efter Gina Dirawis sommarprogram 2011 kom ett mejl från sändningsproducenten Henrik Johnsson, som jobbade med Melodifestivalen.
– Jag tänkte att de ville ha en sketch. Jag träffade honom på ett café, snart dök Christer Björkman upp och de sa att de jättegärna vill ha med mig, men jag förstod inte vad de ville. Till slut frågade jag om de menade programl..., men jag kunde inte säga programledare för det var pinsamt att jag ens tänkte tanken. ”Ja, vi vill ha dig”, sa de. ”Är ni säkra på det?” frågade jag. Jag ville hoppa på Christer och ge honom en stor kram. Jag blev så ställd eftersom det varit min dröm sen jag var liten att leda Melodifestivalen. Efteråt virrade jag runt och det tog mig en timme att hitta till tunnelbanan.
Lat är inte ordet jag får i huvudet när jag kollar vad hon hunnit med hittills. Snarare håller jag nog med hennes mamma som sagt att dottern ”jobbar som om hon har tio barn att försörja”. Som så många andra framgångsrika människor har Gina Dirawi ett extremt kontrollbehov. Något hon nyligen beskrivit på sitt typiska sätt i ett blogginlägg: ”När jag känner att jag inte har kontroll, blir jag stressad och arg. Sen går jag bara runt och tänker och tänker, och jag kan bara inte sluta tänka. Tack vare allt tänkande har jag nu en linje mellan mina ögonbryn, ni vet när man tänker och rynkar pannan. Jag ser gammal ut.”
Nu oroar hon sig för hur det ska gå i Melodifestivalen de närmaste lördagskvällarna.
– Jag är ung, ny och tjej och det är skitprovocerande att se någon ny liten brutta som man aldrig sett förut och nu ska hon leda Melodifestivalen. Jag har ställt in mig på hur utsatt det kommer att bli. Om folk inte fattar min humor kan det bli fel och jag kommer att bli hatad för att jag sticker ut.
Vi sitter på ett café nära Odengatan i Stockholm. Hon dricker sin latte och svarar på alla frågor. Snabbt, snabbt, snabbt. Gina Dirawi tycker om att prata och vid något tillfälle kallar hon sig själv för ”kackelmadame”.
Hon hoppas kunna släppa ut lite av sin humor och inte bara skrika ”Hej Malmööööööö”. Faktum är att hon själv varit med i webbjokeruttagningarna med låten Big fat lie och gått vidare några omgångar. Hon har även testat till Idol 2009.
– Jag kom till slutaudition men blev nervös och sumpade min chans totalt. Laila Bagge Wahlgren tyckte jag lät som en gnällig råtta medan de två andra tyckte jag var jättebra. Jag har inte givit upp tanken på att bli sångerska och skulle vilja släppa en singel.
Gina Dirawi växte upp i ett radhus i Sundsvall. Hennes palestinska föräldrar kom till Sverige från ett flyktingläger i Libanon. Pappa jobbar med integrationsfrågor i Sundsvalls kommun och mamma är hemspråkslärare i arabiska.
– Det hände absolut ingenting i Sundsvall, vi hade samma grannar i tjugo år och blev nervösa över om vi skulle säga hej eller inte, säger Gina Dirawi och skrattar.
Under uppväxten blev hon ofta ifrågasatt för att hon var muslim, både från klasskompisar och det omgivande samhället. Även andra muslimer kritiserade henne. Hon var liksom inte tillräckligt svensk och inte tillräckligt muslim. Inför kompisarna tog hon till humorn för att värja sig och kunde raljera om att hennes pappa skulle gifta bort henne i Libanon med någon kusin.
– Om någon frågade mig varför muslimer bombar så kunde jag svara ”för att det är kul”, för att avleda.
Letade du hela tiden efter din identitet?
– Ja, för vad svarar jag på frågor om var jag kommer ifrån? Ska jag dra hela min livshistoria om att mamma föddes i Libanon men hennes mamma och pappa är från Palestina och sen kom de till Sverige och här föddes jag? När jag var hos släkten i Libanon hade vi inte samma tankesätt och här i Sverige undrade jag ”hur tänker ni här?” Jag kände inte riktigt att jag var hemma.
På sin blogg, som hon startade 2009 för att hon hade tråkigt, och på sina SVT Play-shower tar hon ut svängarna ordentligt med karaktärer som extremmuslimske syster Khadidje med heltäckande slöja och mulliga svennemorsan Bettan med sina tre hakor, som glor på tv och käkar skräpmat.
En av de skönaste scenerna i hennes tv-show är när bloggaren Kissie går och handlar kläder med Khadidje. Kissie vill så klart ha superkorta shorts medan Khadidje rekommenderar heltäckande. När Kissie vägrar muttrar Khadidje: ”Förstår inte varför hon inte har på sig kläderna vi köpte. Vill hon se ut som den hora så...”
Eller när Khadidje försöker övertyga Amir att det är fel att vara bög. När Gina Dirawi tar upp dessa känsliga ämnen med sin överdrivna brytning, sin hijab och ögonbrynen som vuxit ihop blir det dråpligt. Hon lyckas driva med religionen, homofobin och ett dussin fördomar till så att skrattet blir förlösande.
På Youtube har över 13 miljoner människor kollat in hennes sketcher. Då ser hon ofta helt grotesk ut men de skrattutlösande minerna lyser med sin frånvaro under intervjun. Synd.
När hon startade bloggen trodde många att hon bara drev med muslimer och islam. Hon fick kritik för att hon var emot islam och en del muslimer tyckte att hon skämde ut sig själv. Sedan fanns sverigedemokrater som trodde att hon var på deras sida.
– Men det är inte kärnfysik jag håller på med utan jag skriver att alla ska ha samma rättigheter och få göra som de vill, berättade hon när jag intervjuade henne sommaren 2010. Nu har de flesta förstått vad hon är ute efter och hon har fått mängder av tackbrev från människor som blivit av med några fördomar.
Den negativa sidan är att Gina Dirawi har mordhotats och invektiven haglat. Många har undrat varför hon fortsätter trots tusentals kommentarer om att hon är en ”hora, idiot, ful, äcklig, fet, rasist, borde slängas i en grav”. Hon förklarar i ett blogginlägg viljan att fortsätta: ”För jag är stark i mig själv. För jag vet att jag är en smart tjej, en stark tjej, en tjej som kan ta hela världens skit.” Hon frågar retoriskt: ”Men om jag nu var en sån blåst liten jänta, hur kunde jag då göra allt det här?”
Gina Dirawis galopperande karriär har gjort att hennes liv förändrats. Men framgången hindrar inte att hon fortfarande känner sig exkluderad när hon går in i en fin affär. Utanförskapet och ensamheten från när hon var yngre finns kvar. Det är som om hon lever i en låtsasvärld: ”En värld där ingen bryr sig om någon, där allt handlar om ytlighet, där man lägger miljontals kronor för att jag ska leda ett program än att ge till de fattiga som behöver pengar. Ja, man kan inte tänka så, jag vet, men jag får ångest av det”, skrev hon i november förra året.
Hon har bokstavligen varit nära att bli dödad av en självmordsbombare. Hon befann sig på Drottninggatan den 11 december 2010 för att hon firade sin födelsedag med några kompisar.
– Alla började springa men jag gick tillbaka för att jag är dum i huvudet, ungefär som jag var med i CSI och skulle undersöka platsen. Jag såg att han låg där men undrade om det var en docka men så såg jag blodet. Först några dagar senare blev jag rädd och när jag gick till jobbet undrade jag om jag skulle sprängas nu. Jag blir fortfarande skrämd om jag hör en liten smäll.
– Jag blir arg, ledsen, frustrerad. Jag pratade med min mamma och undrade varför det alltid är någon som ska förstöra när det börjar bli bra. Självmordsbombaren tog bort min trygghet och jag kunde inte vara ute utan att känna mig livrädd.
Nätet översvämmades naturligtvis av kommentarer när det blev klart att Gina Dirawi skulle leda Melodifestivalen. Förutom beröm och okvädingsord kunde folk skriva: ”Det är uppenbart att hon rekryteras på olika håll för att normalisera muslimer – inte på grund av kompetens.”
Så fort det blev klart att Gina Dirawi utsetts till programledare fick hon också kritik för ett blogginlägg hon skrev i maj 2010 med rubriken ”Israel tar efter Hitler”. Hon fortsatte: ”Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel.”
Thomas Hall, projektledare för Melodifestivalen, gick snabbt ut med att ”det är en olycklig rubrik och hon står inte längre för den”. Helga Baagøe, kommunikationsdirektör på SVT, påpekade att Dirawi hade ett ”antal formuleringar som tolkades som att hon förringade Förintelsen och det går emot vår värdegrund”.
Hur tänkte du när du skrev?
– Jag förstod inte varför folk ska behandlas olika beroende på varifrån de kommer. När jag drog parallellen med Hitler var det för han inte ville att judar skulle ha samma rättigheter som andra. Men jag skrev det på ett sätt som var öppet för missförstånd. Det som fick mig att känna mig som skit var att någon kunde tro att jag ville förringa Förintelsen. Man tar för givet att bara för att jag har palestinsk bakgrund ska jag hata judar.
Hon anklagades för att vara antisemit och Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, uttalade sig i Nyheter 24: ”Man kan vara kritisk till Israel, det förtjänar de ibland på olika punkter givetvis. Men när man går så här långt har man överträtt en linje.”
Gina Dirawi publicerade ett nytt blogginlägg den 4 november 2011: ”Jag tar avstånd från alla jämförelser mellan Israels agerande och Förintelsen. Det var en klumpig och ogenomtänkt formulering som jag ångrar idag. Därför har jag tagit bort dessa formuleringar från min blogg. Mitt syfte har aldrig varit att kränka judar eller förringa Förintelsen.”
– Då började folk säga att SVT tvingat mig till detta. Och ville inte ta emot min förklaring. Jag förstår att många tog illa vid sig men vad ska jag göra mer?
Men om de inte tror på att du backat frivilligt?
– Jag skulle aldrig sälja mig själv för ett program. Då skulle jag inte kunna leva med mig själv. Det som betyder mest för mig är människors lika värde, det är syftet med allt jag gör. Jag glömmer inte det för att få en snygg klänning, se bra ut i tv och presentera bidrag.
Tvingade SVT dig till detta?
– Nej, de frågade mig varför jag tycker så här och då ville jag skriva för att förklara vad jag menar.
Ursäkten ledde till nya kommentarer på bloggen som ”synd att sionistlobbyn lyckades pressa in dig i ett hörn” och ”synd att du säljer din själ”.
– Det var jobbigt men jag måste vara sann mot mig själv. Jag kan inte sitta här och prata skit om judar bara för att de som hatar Israel ska bli glada. Blir de besvikna för att jag inte hatar så har de inte förstått något om vad jag står för. Högt uppsatta i Palestina och i Israel sitter trygga på sina poster medan folk dör och mest är det kvinnor och barn som drabbas. De två idioterna på toppen bryr sig inte om civilbefolkningen.
