Bakgrunden till den uppblossade debatten är onsdagens artikel i Dagens Nyheter.

Varför skriva nu, och så stort, om en så gammal sak som Elit?
- Vår medarbetare Mustafa Can hade kommit över listan och jag bedömde det som intressant att det finns en sammanslutning med kända namn där man kräver en stark lojalitet och skvallerdeltagande. Att Svenska institutets chef Olle Wästberg, moderata riksdagskandidaten Anna Kinberg Batra, journalister och högt uppsatta chefer deltar i ett forum med fascistoid tendens vars syfte är att prata skit om andra människor gör att nyheten har allmänintresse. Alla vet att det finns tusentals mejlinglistor, men den här har en speciell karaktär. Medlemmarna spelar en roll i offentligheten och en annan på Elit, säger DN:s kulturchef Maria Schottenius.
DN-medarbetaren Anna Björkman avstängts från sitt arbetet på grund av sitt medlemskap i Elit.
- Hon pratar om vår verksamhet på listan som omfattar skribenter från konkurrerande tidningar. Vi har stängt av henne, men hon är inte sparkad som det står på en del håll.
Även SvD-medarbetarna Jan Söderqvist och Stefan Malmqvist pekades ut i artikeln.
SvD:s chefredaktör Lena K Samuelsson kommenterar saken:
- Jag förväntar mig att medarbetare uppträder professionellt både på webben och i verkligheten. Det innebär att man inte sprider för företaget känslig information och att man inte avvsäger sig sitt uppdrag att förmedla relevanta uppgifter till redaktionen och läsarna. Vad man skvallrar om, i verkliga eller virtuella rum, är inte SvD:s sak att kontrollera.

Stefan Malmqvist känner inte igen sig som en som spelar en ”väsentlig roll” på Elit.
- Vem bryr sig om det här? Det är ingen hemlighet att jag har varit med sedan typ 1994 och att jag känner Alexander Bard sedan ännu tidigare. Det har aldrig varit ett problem för mig att skriva professionellt om honom: jag har både sågat och hyllat. Maria Schottenius och Mustafa Can känner nog också en del av dem som de skrivit om, och nätverk är en viktig sak för journalister.
Jan Söderqvist instämmer.
- Vad Mustafa Can har gjort är att pilla ut enstaka elakheter ur tonvis med listinlägg, som i vanliga fall innehåller allt möjligt som matrecept, gnabb om filmer och samhällsfrågor. Känner man inte till att det skvallras på mejllistor har man levt med en papperspåse över huvudet i tio år. Poängen är att Elit är ett privat sammanhang.

Jan Söderqvist har i ett sammanhang på mejllistan beskrivit en DN-medarbetare som ”majestätisk fläskighet” och ”dum jävla tjockis”. SvD har bett Hans-Gunnar Axberger, professor i medierätt, svara på frågan om var gränsen går för förtal.
- Om uppgifter sprids om en persons sexuella läggning, skamliga sjukdomar eller att personen har ljugit; allt som är kränkande är förtal. Däremot är tillmälen och allmänt nedsättande uppgifter inte förtal, till exempel att någon är en idiot eller att någon är ful. ”Dum jävla tjockis” är inte förtal utan bara tillmäle, därmed inte sagt att det är lämpligt.
Spelar det någon roll att det här handlar om ett slutet sällskap?
- I det här fallet är man utanför yttrande- och tryckfrihetslagarna, det vill säga vanlig straffrätt gäller. Att sprida uppgifter av den här typen i den digitala världen är däremot inte särskilt klokt, eftersom man inte kan lita på att det stannar inom listan. Det särpräglande för nätet är ju att det finns kvar dokumenterat svart på vitt.

Under onsdagen tvångsanlöt Alexander Bard bland andra Mustafa Can, Maria Schottenius, kulturredaktören Helena Lindblad och chefredaktören Jan Wifstrand till Elit.