Moderaterna har fått backa från flera kontroversiella skrivningar som fanns med i de utkast som cirkulerat under våren. Nu sägs det inte längre att kommittén ska titta på var tyngdpunkten i bolagens programutbud ska ligga och i vilka kanaler och plattformar som programmen ska sändas – eller med andra ord att staten ska agera tablåläggare, för att använda SVT:s upprörda retorik.

Utvecklingen på mediemarknaden går i rasande fart, och public service-utredningen måste sia om framtidens mediemarknad ända fram till 2020. Tanken hisnar, vem kan ens ana hur mediekonsumtionen ser ut då? Går vi i stället tio år tillbaka i tiden var dagens obegränsade utbud av plattformar bara i sin linda, och begrepp som Facebook, Spotify och Twitter ännu helt okända. Just de sociala medierna nämns emellertid inte alls i direktiven, anmärkningsvärt nog.

I den eviga diskussionen om smalt (läs: samhälls- och kulturprogram) kontra brett (läs: underhållning och sport) säger regeringen i direktiven att SVT och SR inte ska tillfredsställa varje individs samlade behov av mediekonsumtion eller vara störst i alla målgrupper, med tanke på mångfalden som finns i dag på mediemarknaden. Det öppnar för tolkningar om ett smalare public service. Men i nästa andetag slår regeringen fast att även underhållning och sport ska finnas i public service. Onekligen är det rätt schizofrent, och visar på spänningen som finns inom regeringen i frågan.

Mediepolitiken är ett av de områden där det går en tydlig skiljelinje rätt genom alliansen med småpartierna på ena sidan och Moderaterna – som har ministerposten och departementet – på den andra. Kompromissen vid förra public service-utredningen var att ge en kristdemokrat, Rose-Marie Frebran, utredningsuppdraget. Den här gången blev det i stället en kommitté med domaren Martin Holmgren som ordförande. Han är inte befläckad av något politiskt förflutet, däremot har han en bakgrund som tjänsteman på regeringskansliet.

Det är inga små knutar som Holmgren och hans fyra kommittéledamöter nu har att lösa. En av de tuffaste blir finansieringen av public service, eftersom många anser att dagens tv-licens tjänat ut sin roll när folk, framförallt yngre, hellre tittar på tv i datorn eller mobilen än i en tv-apparat. De modeller som nämns i direktiven är att göra tv-licensen teknikneutral, eller avgift via skattesystemet (”begravningsavgift” på sarkastiskt SVT-språk) eller finansiering direkt från statsbudgeten.
Folkpartiets gamla förslag om public service-fonder verkar dock dött och begravet.

Sponsring har varit en het potatis de senaste åren. Utredaren ska titta på hur oberoendet från kommersiella aktörer kan stärkas, och även se över de nya regler som infördes förra året kring så kallad indirekt sponsring, det vill säga produktplacering och bjudresor.

En eventuell övergång från FM- till digitalradio är en annan gammal surdeg som ska utredas på nytt.

C, FP och KD har varit måna om att få en bred parlamentarisk förankring i utredningen. Oppositionspartierna S, V och MP har en linje i public service-frågan som ligger nära de tre borgerliga småpartiernas. Ingen hade väl trott att det skulle bli en parlamentarisk utredning, men nu blir det i alla fall en parlamentarisk referensgrupp med representanter från samtliga riksdagspartier.

Public service-bolagen är instinktivt rädda för allt som kan tolkas som en öppning för ökad politisk styrning, och lusläser vartenda dokument och uttalande som kommer från kulturdepartementet i jakt på sådant som skulle kunna ses som ökat politikerinflytande.

Ett lobbyarbete har förts intensivt under våren, den synliga delen företrädesvis på DN Debatt, från privata medieföretag som vill ha ett så smalt public service som möjligt eftersom det skulle innebära mindre tittare för SVT och därmed fler tittare och annonspengar för TV 4 och övriga kommersiella aktörer.

Public service har en viktig roll att fylla, och oberoendet ska stärkas, försäkrade Lena Adelsohn Liljeroth när hon presenterade direktiven. Och att döma av de uttalanden som under förmiddagen har kommit från företrädare för public service-bolagen har hon lyckats lugna dem åtminstone något.